Ibland skiftar perspektiven snabbt. Minns ni var debatten befann sig för ett år sedan? Då, alltjämt i en konjunkturellt välmående fas, späkade vi oss med konsumtionskritiska tankar. För många fanns ingen hejd på allt som skulle hejdas, inte minst därför att klimatfrågan överskuggade allt annat.
I slutet av 2007 debatterades bland annat med utgångspunkt från ekonomen Jonas Frycklunds bok Yppighetens nytta frågan om konsumtionens nytta eller onytta. I raljanta ordalag tävlade åtskilliga tyckare om att vara mest emot konsumtion och göra konsumtionsfrågan till en elitfråga. Chefredaktören för Bang, Sonja Schwarzenberger, talade ironiskt om "den ömtåliga konsumtionen (...) detta bräckliga samhällsbevarande fenomen som nu riskerar utrotning". (Punkt SE 19/12-2007)
Ja, den tycks i alla fall vara betydelsefull nog för den tidskrift hon själv leder, även om den åtnjuter finansiering från Statens Kulturråd. På Bangs hemsida lockas läsaren att köpa annonser eller gå in i butiken. Och lagom till jul berättas att "Bang och den ljuvliga queerfeministiska bokhandeln Hallongrottan slår sina påsar ihop och dukar borden för den som letar fina klappar. Här finns glögg, pepparkakor, tidskrifter och presenter. Kom och fynda!"
En annan konsumtionskritiker var Expressens Tommy Hammarström. "Vad vi måste göra är att genast börja spara, hushålla, dra in svångremmen, skruva åt kranarna. Vi måste (...) handla mindre - bromsa julen och bromsa hjulen" skrev han (17/12-2007). Man får hoppas att han är nöjd nu eftersom hela Sverige har gjort som han föreskrev. Hjulen är rejält bromsade - vilket vi kommer att känna sviterna av under lång tid framåt.
Det är verkligen ett överflödigt påpekande, men tycks ändå äga sin nödvändighet att fastslå: Konsumtion och produktion är varandras förutsättning. Om den svenska produktionen av varor och tjänster ska fortsätta att generera arbetstillfällen, intäkter och välstånd, krävs någon som är beredd att konsumera det vi producerar. När vi talar om att öka den svenska tillväxten och att säkra jobben i Sverige kan det enbart ske genom ökad konsumtion. Det gäller likväl det etablerade, stora bilföretaget som det nystartade it-företaget eller frisersalongen.
Många konsumtionskritiker väljer att definiera konsumtion som "köp av prylar man inte behöver". Förutom det tämligen högfärdiga och självrättfärdigande betraktelsesättet, är det enfaldigt ensartat. Vi konsumerar mycket "prylar", men också rätt mycket som faller under den beteckning årets julklapp hade, "upplevelser". Upplevelserna innebär ofta konsumtion, oavsett det handlar om resor, biobesök, spa-behandlingar, kafé- och restaurangbesök, piståkande eller museibesök.
Låter vi bli upplevelserna kommer det att innebära att färre busschaufförer, friskvårdare, servitörer och kockar, lift- och museivakter har ett jobb att gå till. Undviker vi "prylarna", är det fler programmerare, fabriksarbetare, kretskortstillverkare, hamnarbetare och butikspersonal som får foten.
Som sagt, det har varit märkvärdigt tyst från konsumtionskritikernas håll under den senaste tiden. Men det kanske bara är en händelse som ser ut som en tanke.
Tove Lifvendahl
Kommunikationschef på Svenskt Näringsliv