En av anledningarna Vägverket uppger är att vi i dag har fler mötesfria vägar. Jag hoppade till där i tv-soffan, och det dröjde någon sekund innan jag insåg vad det var som kändes ovant; en positiv nyhet mitt i allt elände. Men det var inte allt, ty mellan allehanda hemskheter i form av koppleriverksamhet, mord och varsel, berättades även om en ny typ av cancerbehandling.
Anders Hedin har malignt melanon, och när han fick beskedet för fem år sedan var prognosen att han hade ett halvår kvar att leva. Han fick emellertid erbjudandet att pröva på en ny metod som ännu ej var ordentligt testad, så kallade transfusioner av lymfocyter, som innebär att man på Karolinska sjukhuset i Stockholm odlar fram personunika blodkroppar som är programmerade för att agera mot cancermetastaser. Det blir, som en av läkarna uttryckte det, "en individuellt anpassad och teoretiskt perfekt behandling". Behandlingen är dessutom fri från biverkningar och ger ett skydd som räcker för flera år till skillnad från dagens behandling som bara behandlar befintliga metastaser.
"Personalized medicin" är ett begrepp som tar allt större plats inom den moderna medicinen, och det innebär att patientens individuella förutsättningar blir utgångspunkten för botens utformning snarare än de generella och fyrkantiga grupperingar av patienter som ibland sorteras i kilo eller ålder ("För vuxna: Tag 1-2 tabletter högst var sjätte timme"). För mig som mottagit två cancerbesked inom vänkretsen de senaste månaderna kändes det extra trösterikt att höra att denna forskning nu ökar intensivt.
(Efter dessa knappa sju spännande minuter handlade det om eukalyptusodling i Brasilien innan det blev dags för sändningens absoluta paradnummer, påannonserat tre gånger under sändning och förärat hela tio minuter av programmet - vargfrågan. Jag vill inte förringa den, allra minst för dem som hotas av varg i sin boendemiljö, men ändå. Här håller vi på att hitta botemedlet mot cancer, och vargfrågan får ändå nästan 50 procents extra sändningstid.)
Jag kände inte för att dämpa entusiasmen som inslaget om cancermedicinen skapat med arg-varg-debatt, så jag plockade istället fram Theodor Paues och Fabian Wallens bok Flyt! Förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet, och kunde fortsätta gotta mig i framstegsberättelser. Paues och Wallen är födda samma år som jag - 1974 - och under vår levnadsresa hittills har man hunnit ta fram allergimediciner, bromsmediciner mot HIV, cellodling av hud, diagnos och behandling av hepatit C, impotensbehandling, laserbehandling av synfel, läkemedel mot migrän, provrörsbefruktning, skiktröntgen, strålbehandling av tumörer, transplantation av organ och hornhinna samt ultraljud för att bara nämna ett urval.
Lyckos oss som får leva nu.
Tove Lifvendahl