Sommarens läsglädje var Lennart Schöns "Vår världs ekonomiska historia. Den industriella tiden" (SNS Förlag). Den här boken är den andra delen - den första skrev Johan Söderberg för ett par år sedan.
För snart tio år sedan gav Lennart Schön ut "En modern svensk ekonomisk historia". Huvudtesen var att han urskilde vågor i den svenska ekonomins utveckling. Vågorna var kopplade till de stora innovationerna. I sin världshistoria driver han inte tesen om cyklerna lika hårt. De olika världsdelarnas utveckling är för mångfasetterad, sambanden för komplicerade och staternas politik för betydelsefull.
Men han pekar på de tre stora industriella revolutionerna: ångmaskinen i slutet av 1700-talet, förbränningsmotorn och elektriciteten i slutet av 1800-talet och informationstekniken ytterligare ett sekel senare.
Samhällena behöver tid på sig för den tekniska omvandlingen. Först när den nya tekniken slår igenom i infrastrukturen har den på allvar präglat sin omgivning. I ångans fall bryter järnvägen och ångfartygen igenom efter 1850, för explosionsmotorn och elektrifieringen är det efter 1950 som massbilismen och de många elektriska motorerna gör om vardagen.
Schön skyggar inte för framtiden. Just i detta perspektiv ligger en spådom: IT har blivit internet, men ännu är detta något ganska främmande i samhället. Först om ett par tre årtionden vet vi vart informationstekniken tar vägen med samhället.
Ett genomgående tema är befolkningens utveckling. Få historiker har samma klara blick för hur könsordningen samspelar med utvecklingen. Schön påpekar att 1800-talets övergång till långt fler överlevande barn tyngde kvinnorna med mer arbete i hushållen, medan 1900-talets utbildning inneburit frigörelse och större möjlighet att kontrollera sin vardag. Sent omsider har övergången nått Kina, som just nu har en mycket stor del av befolkningen i arbetsför ålder. Men snart får även kineserna fler äldre att försörja.
Ända in på 1800-talet hade de mänskliga samhällenas organisation handlat om att bemästra naturens påfrestningar, men på 1900-talet blev marknadens misslyckanden huvudsaken, skriver Schön. Gång på gång betonar han den kloka statens roll för utvecklingen. I slutet av boken skriver han om de senaste årtiondenas ökade insikt om behovet att hushålla med resurser och värna miljön. Där avtecknar sig nästa stora uppgift för staterna i ekonomin: att hantera både marknadens och miljöns kriser. Det kommer de inte att klara på egen hand - det internationella samarbetet står inför en viktig renässans.
GUNNAR WETTERBERG