I helgen slogs ytterligare ett köldrekord denna kalla vinter. Linköping har inte haft så kallt i januari sedan krigsvintern 1942. Minus 28,9 grader Celsius. Jag var då samtidigt i ett annat vintrigt landskap. På det världsekonomiska forumet i Davos i Schweiz. Det var inte lika kallt och jag kunde korta stunder njuta av den härliga alpluften.
Men den mesta tiden tillbringade jag med att träffa allt från statschefer till företrädare som på olika sätt arbetar med humanitära frågor. Både i Davos och sedan i Stockholm och Genève i förrgår har jag träffat flera organisationer som nu är oerhört viktiga aktörer i det mycket bekymmersamma humanitära arbetet i Haiti.
Bland alla hemlösa, skadade och traumatiserade människor i Haiti är det nog värst för kvinnorna och barnen. Tänk er hur situationen är för alla gravida. Redan innan jordbävningen var det riskfyllt att föda barn på Haiti. I dag är det förenat med livsfara. Kvinnor tvingas föda under bar himmel i smutsen bland nedrasade hus. FN uppskattar att det finns omkring 63 000 gravida kvinnor bland de som drabbats varav 7 000 kommer att föda inom några veckor.
Jag valde kvinnor och jämställdhet som en prioritet i det svenska biståndet när jag tillträdde som biståndsminister. Därför är Sverige nu en av de största givarna till FN:s befolkningsfond UNFPA som just nu försöker hjälpa gravida kvinnor på Haiti, bland annat med att dela ut så kallade birthing kit.
I till synes bjärt kontrast till detta tänker jag på alla de flyktingbarn som kommit till Sverige, nu senast från Irak, Afghanistan och Somalia. I dag väntar drygt 450 ensamkommande asylsökande barn och unga på att få veta var de ska bo, om de över huvud taget får stanna i Sverige medan Migrationsverket prövar deras ansökan.
Frågan fick stor uppmärksamhet för en tid sedan men får inte glömmas bort. I år beräknas 2 400 ensamkommande barn och unga söka asyl i vårt land, och lika många nästa år. Det är därför glädjande att se det samarbete som nu sker i kommunerna emellan i Östergötlands län för att gemensamt söka få ett bra mottagande för dessa barn.
Kommunerna och regionförbundet har ställt sig bakom en avsiktsförklaring med ambitionen att skapa ytterligare 50 platser. Flera kommuner, bland annat Mjölby och Motala, har sedan tidigare ett omfattande samarbete med Migrationsverket, medan andra helt saknar ett mottagande. Med avsiktsförklaringen blir det möjligt att engagera hela länet och därmed alla kommuner i mottagandet.
Det finns ingen anledning till varför inte fler kommuner och fler län skulle kunna ta efter modellen från Östergötland. Det handlar inte om våra barn och andras ungar utan om framtiden.