Så är de allmänna valen över för denna gång. Jag ska inte ägna mig åt eftervalsanalys. Det finns tillräckligt många förståsigpåare i den branschen. Vad jag lärt mig är dock att omprövning av politiska fundament sker första året av mandatperioden så jag avvaktar med spänning!
För några dagar sedan presenterade jag och Bengt Assarsson Östsvenska Handelskammarens nya näringspolitiska program. Jag ska inte i denna krönika gå in på innehållet utan nöja mig med att konstatera att det är ett framsteg att näringslivet självt tydligt accentuerar sin mening. Jag hoppas att min teori om omprövning av politiska fundament gäller också på detta område! Speciellt vad gäller regional och kommunal nivå. Mycket bra saker görs men det finns definitivt utrymme för förbättringar.
En fråga vill jag ventilera här, nämligen pågående försök till samverkan mellan Norrköping och Linköping inom ramen för den så kallade Fjärde Storstadsregionen. Begreppet - som även avses inkludera kringliggande kommuner - bygger på att de två stora kommunerna ska ses som en enhet. Är man vänlig kan man säga att den processen delvis är i gång. Det finns några lysande exempel som Östgötapendeln och Universitetets lokalisering i bägge kommunerna. Mycket är dock närmast rituella åtgärder, typ gemensamma kommunfullmäktigesammanträden. Några initiativ från senare år såsom ett gemensamt Marknadsföringsbolag och samverkan kring Översiktsplaneringen har nog också en lång väg att vandra innan de uppnått epitetet fungerande samverkansprojekt.
Min stillsamma fråga är varför politiker inte diskuterar att slå ihop Norrköping och Linköping till en kommun. Om man menar allvar med begreppet Fjärde storstadsregionen verkar det vara den logiska konklusionen. Det skulle innebära en tydligare ansvars- och befogenhetsfördelning. Ansvariga politiker skulle få en gemensam valmanskår. Alltför ofta blir frågan i dag om åtgärd X är bra för Linköping eller Norrköping, det vill säga den kommun där berörd politiker blivit vald. Man skulle också få en helt annan finansiell styrka. En sammanslagen kommun skulle på allvar kunna ta upp kampen med Stockholm, Göteborg och Malmö. Och vi skulle slippa kalla oss Fjärde storstadsregionen, det vill säga utanför prispallen på vanligt idrottsspråk.
Jag inser självfallet att jag - med modernt språkbruk - troligen ligger och tuggar blålera innan detta inträffar. På sikt tror jag dock att en sammanslagning är oundviklig OM man menar allvar med att man vill ha en djup och varaktig samverkan.
Huruvida man från ansvariga nivåer verkligen vill det är dock höljt i visst dunkel.