När jag gick i skolan var Europa Västeuropa med Frankrike och Tyskland och Spanien och lite småländer -- och Sverige. I slutet på förra veckan var jag i Bratislava, huvudstaden i det nya landet Slovakien. Utanför fönstret flöt Donau, bred och mäktig som en gammaldags prost. Landsbygden såg vi inte så mycket av, småstäderna var lite som Österrike och förorterna ganska hemska. Men centrala Bratislava var öppet livligt, massor av matställen fulla med folk, med rustade gamla hus och alla de stora kända klädmärkena på plats. I bakhuvudet fanns hela tiden bilder från Östberlin innan murens fall, vevande som en svartvit film. Vilken förändring!
ELDR-partiet (Europeiska liberala demokratiska reformpartiet) hade årskongress och eftersom centern är med där var vi också några stycken som skulle delta. Ibland känner jag att vi glömmer bort vad som hänt i Europa under vår livstid. Fantastiska förändringar. Som ung färdig gymnasist kunde jag inte resa till de här länderna utan vi jobbade med Amnesty och fängslade människor.
Just i natt har några av makthavarna i Världsbanken bestämt att det som de viktigaste industrinationerna sade vid sitt möte i Skottland i somras om att skriva av låneskulder för världens 18 fattigaste länder ska nog bli verklighet. Det är fortfarande oklart vilka pengar som ska användas -- redan utlovat bistånd blandat med nya pengar -- men det är i alla fall ett stort kliv framåt! Jag som nu jobbar i internationell politik undrar ibland om världen är riktigt riktig --och varför bilden av detta i Sverige oftast inte ens går att känna igen. Men detta är riktigt o c h viktigt.
När FN bildades lades frågor om ekonomisk stabilitet och lån till olika nationer utanför FN i Valutafonden och Världsbanken. Sedan dess har organisationerna glidit isär och på 80-talet kunde man ibland undra om de två andra ens hört att FN jobbade med mänskliga rättigheter. Kritiken har varit stark och successivt har medlemmarna tagit till sig i alla fall bitar av den. Nu börjar beslut fattas på andra grunder och gradvis får de fattigaste länderna mer att säga till om i de räddningsplaner som faktiskt rör dem själva. Jag tycker att de tre borde tvingas samarbeta mera i förändringsarbetet inom FN.
En tuff tjej från Åland som var i Bratislava för att bevaka ålänningarnas intressen i frågor som sjöfågeljakt och snus och sjöfartens villkor berättade en historia i en paus. Det var en nyfiken människa som var på besök i ett gammalt östland för att kontrollera biståndspengar till en väg och träffande en ledande och mycket rik minister. Han frågade då hur ministern kunnat bli så ofantligt rik. "Jo, om du tittar ut genom fönstret förstår du hur jag blivit så rik." Så besökaren gick fram, drog från gardinerna och såg en nybyggd väg! Ett år senare var samma person på besök i ett afrikanskt land också för kontroll av biståndspengar till en väg. Han träffade en minister som var ofantligt rik och kunde inte låta bli att fråga hur han blivit så rik. Jo, sade ministern, om du tittar ut genom fönstret ser du hur jag blivit så rik. Besökaren gick fram till fönstret och såg -- ingenting! Nu kunde jag för att balansera påminna om skandalen med asfaltskartellen i Sverige, men gör inte det. Istället kan man väl konstatera att fiffel och båg finns överallt. Det är där-emot skillnad i uttrycken! Jag är väldigt glad att skuldavskrivningen nu verkar bli allvar. Det minskar möjligheterna till fiffel. Pengar borde därigenom komma vanliga människor till godo på ett annat sätt, förutsatt att de rika länderna inte bara gör en omföring i budgeten utan verkligen anslår riktiga nya pengar. Världen förändras och vi med den. Vissa dagar får man vara tacksam att förändringen går åt rätt håll.