Strax innan helgen höll Svenskt Näringsliv företagarmöte - över 1-000 företagare samlades under devisen Släpp in framtiden. Och in släpptes Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin för att debattera med varandra om Sveriges framtid.
Kommentarerna till kaffet efteråt bland de församlade var artigt välvilliga, men inte särskilt upphetsade. Båda parter hade gjort hyggligt ifrån sig - närvaro, konkreta svar och en viss debattlusta (även om det på svenskt manér aldrig går längre än till en slags undertryckt harmsenhet - vi är ju som bekant inte de stora känsloyttringarnas folk).
Moderatorn bjöd de närvarande att efter debatten sms:a vad de hade saknat i debatten, och talande nog var de begrepp som efterlystes visioner och idédebatt. Det är förvisso valrörelse, och då blir det dagsaktuella obönhörligt i centrum, men istället för att slåss om att prestera den mest entusiasmerande visionen för Sverige, var den påtagliga dragkampen kring vem som var mest ansvarskännande inför de offentliga finansernas stabilitet.
Det är ingen oviktig fråga, och i tider av turbulens och finanskriser är det vitalt att veta att huset står på stabil grund. Men det är allvarsamt om där inte finns något mer att hämta. Mona Sahlin refererade förvisso till att ha läst den omdebatterade Jämlikhetsanden och Fredrik Reinfeldt till en av sina många verklighetsbeskrivningar av utsatta ungdomar - men de utpekade inspirationskällorna gavs ändå inte mer än en attributiv ställning eftersom de inte åtföljdes av några längre eller djupare utvecklade resonemang .
Om det berodde på belägenheten eller det faktum att det är valår, kunde i alla fall konstateras att ingen av de båda debattörerna talade om näringslivet som ett särintresse. Det får man vara tacksam för, för det har hänt tidigare, men allt annat hade varit oklädsamt med tanke på att arbetslösheten, i synnerhet bland unga och oavsett hur man använder statistiken, är oacceptabelt och farligt hög i Sverige.
Och faktum kvarstår; vi har en skriande brist på arbetsgivare. Det är för få företag som startas och förmår växa. Oavsett man vill driva en arbetslinje eller få mer resurser till offentlig verksamhet är knäckfrågan densamma - hur får vi fler små och stora arbetsgivare i det privata näringslivet?
Det är bara drygt hundra dagar kvar till valet. Och även om vi redan har hört ett antal debatter återstår flera viktiga frågor att tvinga fram svar på. Sverige som land måste vilja vara mer än offentliga finanser. Och den frågan hänger intimt ihop med svaret på gåtan om hur vi skapar fler jobb.
Politisk krönikör
tove@lifvendahl.com