Krakow. Polens huvudstad från medeltiden fram till 1596 är en välbevarad pärla som klarade sig nästan helt utan skador under andra världskriget. Den beskrivs som en av Europas vackraste städer och finns med på Unescos världsarvslista. Om du inte varit där – åk! Det tar bara 1,5 timme från Skavsta.
Dag ett skulle vi vandra till de judiska kvarteren vi hört så mycket om. Små gränder, myllrande kaféliv och marknader. Gubben ledde excursionen med tvärsäkra steg. Vi gick och gick och gick. Gick ännu mer och passerade floden Wisla. En timme blev till två. Vi fortsatte att gå längs en spikrak, bred och mycket trafikerad väg, omgiven av dystra, betonggrå bostadskomplex. Var är de små mysiga gränderna? Vi såg knappt en käft och inte ett enda mysigt kafé. Inget omysigt heller för den delen.
Tillbaka på hotellet, svettiga och med värkande fötter, gjorde Gubben en ny studie av kartan. När tyskarna i september 1939 hade invaderat Polen började de fösa ihop och isolera den judiska befolkningen i getton. Det var ett led i ”avjudifieringen”. Det område vi hamnat i var alltså ett av de största judiska getton som upprättades av Nazityskland. Drygt 20 000 personer pressades in på ett område byggt för 3 000. En förfärlig och viktig lärdom, men ganska långt från den mysfaktor vi var inställda på.
Jag hade inte protesterat mot vägvalet. Hade en klar minnesbild av att jag läst att man ska till södra sidan av floden för att komma till de judiska kvarteren. Och det ska man . . . om man är i Paris.
Fördelen med Gubbens och mina alla resemisstag är att de är jämnt fördelade, så det finns ingen anledning för någon att bli irriterad. Mycket riktigt, nästa dag var det min tur.
När vi strosade hem från de riktiga judiska kvarteren (som visade sig ligga väldigt nära hotellet) fick vi se en annons om en kyrkokonsert på kvällen. Vivaldi. Det kunde väl vara trevligt? Än hade inte biljettförsäljningen börjat, men det kunde vi säkert ordna via Ipaden.
Teknik är inte Gubbens vassaste gren. När han ska boka något över nätet slutar det med en harang svordomar och att han slänger över paddan till mig.
Jag googlade ”Krakow”, ”Vivaldi” och ”22 mars” och kom snabbt till biljettförsäljningen. Gubben var imponerad. ”Jäklar vad du är bra på det där!”
För att ytterligare imponera på honom gjorde jag allt i turbofart. Jag valde två biljetter i sektion A och så snabbt till kassan. Nu slängde Gubben ett öga på skärmen och skrek ”men stopp!”
Och det var ju tur. Den konsert jag varit en nanosekund från att köpa biljetter till gällde visserligen Vivaldi, men ägde rum i Paris!
Fråga mig inte hur det gick till, men efter denna misslyckade biljettköpssejour hittade vi en fasligt trevlig italiensk krog med ett fantastiskt rödtjut och när vi hade hinkat i oss försvarliga mängder av det hade lusten till två timmar klassisk musik svalnat betydligt. Så vi bara strosade bara omkring i stället. Det är det man ska göra i Krakow, bara strosa omkring och skjuta lite från höften. Det blir roligare så.
Ps. Bortsett från ovanstående små fadäser var resan fantastisk. Vackert, vänligt, hisnande historia, 23 grader varmt och 10–15 kronor för ett glas vin.