Jag gjorde ett försök att flytta från min hemstad Motala för ett par år sedan. Fem år tillbringade jag drygt tio mil norrut, i Örebro. Jag hann med att utbilda mig på universitetet och träffa vänner som jag kommer att behålla närmast hjärtat i hela mitt liv. Men – jag längtade hem.
Hur vacker den närkingska huvudstaden än är, hur trevligt utbudet av butiker och restauranger än må vara, och hur stolt jag än var över vår mysiga lägenhet, så saknade jag Motala så att det värkte i bröstet.
Varför? undrar många. Jag brukar svara att jag tror att det rinner Vätternvatten i ådrorna. Motala är en stad som nog kan vara svår att flytta ifrån, för många fler än jag. Om man gillar vatten och vacker natur, vill säga. Här finns kanske inte alltid så mycket till puls och det kan kännas lite ensligt att ta en promenad genom stan en vanlig måndagskväll till exempel. Men saker förändras. Det händer mycket kul. Inte minst inom turistnäringen. Motala är ingen arbetarstad eller industristad längre, snarare Sjöstaden som lockar turister.
Och nu till ämnet. Vad gör du på fritiden? Den frågan ställde vi i veckans enkät, och i nästa nummer av Paus presenterar vi dessutom ett reportage om olika utflyktsmål i länet med många spännande tips.
Jag tänker hänga på konceptet. I sommar ska jag bli turist i min egen hembygd.
Omberg. Utsikten från hjässan är hänförande. Bokskogarna på sydsluttningarna trolska och magiska.
Varamon. Kristallklart vatten och kilometer efter kilometer av ljus sandstrand. Norra Europas största faktiskt. Jodå!
Övralid. Att sitta en stund under Heidenstams körsbärsträdträd och kika ut över Vättern ger ro i hela kroppen.
Ja, nu var det inte precis meningen att plädera för min hemort i den här krönikan. Men grejen är att jag tror att det finns anledning för alla oss östgötar att ta vara på det vackra i vår närhet lite mer än vi gör.
Bor du i Valdemarsvik? Grattis! Miljön där är utöver det vanliga. Ett besök står högt på min att-göra-i-sommar-lista.
Vadstena? Bara att strosa på gatorna är en lisa för själen. Hemtrevligt, småputtrigt, men med stil, om ni förstår vad jag menar.
Kanske en avslappnad vandring längs Åbackarna, vald till vackraste platsen i Norrköping – ingen dålig skalp i sammanhanget.
Nej, Kreta, Mallorca och Rivieran i all ära – så här års finns det allra vackraste runt knuten.
”Gräv där du står”, för att tala journalistspråk. Det ska jag göra i sommar. Fast på semestern. Vi kanske ses!