Att ord och uttryck vÀcker irritation Àr ju tacksamt för den som skriver sprÄkspalt. Den sprÄkvÄrdande uppgiften bestÄr ofta i att försöka reda ut vad som Àr meningsfullt och rimligt att hÀnga upp sig pÄ, och vad som inte Àr det. Jag fick nyligen ett mejl dÀr skribenten pÄpekar att det finns ord man kan reta sig pÄ och ger exemplen bÀgge i stÀllet för bÄda och till synes ologiska konstruktioner som jÀtteliten (en jÀtte Àr ju inte liten).
Visst kan man reta sig pÄ saker. Men Àr det i de hÀr fallen motiverat? Vad gÀller "bÀgge" och "bÄda" möter man ibland uppfattningen att det förra Àr en slarvigare form, mer vardaglig. GÄr man till ordböckerna Àr de dock likvÀrdiga och anges som synonyma. SÄ nÄgra mer sakliga skÀl att reta sig pÄ "bÀgge" finns knappast. Sedan kan det vara bra att kÀnna till att "bÀgge" trots det i vissa sammanhang kan uppfattas som nÄgot mer vardagligt. Att vara sprÄkligt medveten Àr alltid en fördel.
I fallet jÀtteliten Àr saken entydig. Med sÄ strika logiska krav pÄ sprÄket skulle vi ofta fÄ problem. Man fÄr helt enkelt acceptera att jÀtte- som förled Àr allmÀnt förstÀrkande Àven om det inte stÀmmer överens med den ursprungliga betydelsen. Det finns inget problematisk med ord som jÀttetrött eller jÀttehungrig. Mer frÀmmande kÀnns i sÄ fall nyare förstÀrkningar som sjukt bra och grymt gott. Om man vill anvÀnda dem Àr en smaksak, men att reta sig pÄ dem Àr ocksÄ bortslösad energi.
Daniel Erlandsson skriver sprÄkkrönika varje mÄndag. Skicka frÄgor och synpunkter till daniel.erlandsson@corren.se