De flesta vet vem som upptäckte radiovågor eller dynamiten. Nästan alla är också övertygade om att tekniska uppfinningar höjer levnadsstandarden. Man får forskningsanslag och patent för dem.
Däremot är det få vet vem som uppfann demokrati, friskolor, eller säljbara utsläppsrättigheter. Dessa samhällsinnovationer ses oftast som värpta av den politiska striden som föregick införandet. Där jag växte upp kallades människor som funderade på bättre organisation för "världsförbättrare". Det var ett skällsord för dem som inte hade vett att nöja sig med den en gång demokratiskt beslutade ordningen.
Under det senaste decenniet har jag studerat framgångsrika länder och kommuner. En av de mest intressanta iakttagelserna är att de ofta är i särklass uppfinningsrika. De experimenterar med nya lösningar och är snabba att anamma nya idéer som visar sig fungera på annat håll. Inte bara för att uppnå en snäv effektivitet. Själva förhållningssättet sprider kreativitet och framtidstro.
Sådana samhällsinnovationer samlas nu i Reformbanken (www.svensktnaringsliv.se/reformbanken). Alla är välkomna att bidra. För att kvala in måste samhällsinnovationer dock ha prövats och fungerat någonstans.
Där kan man till exempel läsa om flera europeiska städer som dragit ner på trafikskyltningen, och paradoxalt nog lyckats minska antal trafikolyckor.
"Alla regler gör att vi förlorar förmågan att vara hänsynsfulla. Ju fler föreskrifter, desto mer förlorar människor sin känsla av personligt ansvar", säger trafikingenjören Hans Mondeman, initiativtagare till det första experimentet som gjordes i den holländska staden Drachten.
Intressant för många kommuner, och för Rosenbad, borde den e-demokrati vara som Estlands regering infört sedan åtta år. På nätsidan "I dag bestämmer jag" kan Estlands medborgare logga in för att följa regeringens kabinettsmöten. Agendan är offentlig och underlagsmaterialet finns där för alla att läsa. Inom loppet av trettio sekunder kan alla se vilka beslut som fattats. Varje minister är också uppkopplad under regeringsmötena och har direkt tillgång till allt material. Det har förenklat hanteringen. Mötena är numera mycket kortare.
På Reformbanken kan man läsa om de kommuner som kommit längst med att informera sina invånare och företagare om kvaliteten i välfärdstjänsterna, valmöjligheterna och kommande upphandlingar.
Eller om en stiftelse i Michigan som hjälper fattiga till ett dra-åt-helvete-kapital. Arbetande låginkomsttagare som väljer att delta uppmuntras att spara. För varje krona de spar får de en krona till. För många har det blivit en vändpunkt i livet. I Sverige och de flesta länder hindrar förmögenhetsprövade bidrag och hög skatt på räntan att fattiga spar. Därmed missar de många av livets möjligheter som att handla när det är billigt, att öka utgifterna bara för att man vill pröva ett jobb i en annan stad, eller rent av att starta eget.
Detta är bara några exempel. Teknologiska spjutspetsar räcker inte för ett land med höga ambitioner. Det måste också våga sig på ett nytänkande i samhällsbygget.