Ansvar som bygger samhällen

Häromkvällen såg jag en morfar i ett reportage SVT: s Aktuellt. Han packade väskan för att fara ner till sina barnbarn i Syrien/Irak. Barnens föräldrar som åkt från Sverige för att tjänstgöra för terrororganisationen IS är döda. Enligt uppgifter i Aktuellt finns barnen i de läger som upprättats på säkra platser sedan IS besegrats. Morfadern packade väskan med kläder, skor, näringslösningar och leksaker. Hans plan var att om möjligt ta med sig barnbarnen hem till Sverige.

Jag är själv morfar. Jag hoppas att jag själv hade gjort samma sak om livet hade satt mig i en liknande situation. Var och en av oss har ett personligt ansvar för oss själva. Är vi formellt/informellt vårdnadshavare till barn så har vi också ett personligt ansvar för dessa. Det personliga ansvaret är helt grundläggande i alla sorters samhällen. Den svenska staten anser inte att det är ett statligt/offentligt ansvar att hämta hem vare sig vuxna eller barn från IS-organisationen. Det är givet förutsättningarna en rimlig hållning i mina ögon. Vilket inte alls står i konflikt med att det samtidigt är helt rimligt att det i den svenska nationen finns morfäder och andra som vill göra allt som tänkas kan för att hämta hem sina barn och barnbarn. Om morfadern kommer hem till Sverige med sina barnbarn är det i sin tur rimligt att staten tar sitt offentliga ansvar för barnen; liksom för alla barn.

Offentligt ansvar och personligt ansvar är två skilda storheter i samhällsbygget. De båda ansvaren kompletterar ofta varandra men de ska inte gärna blandas samman.

Staten avrådde bestämt svenska medborgare att kriga med IS. De som ändå valde terrorn har därför ett personligt ansvar för sina val. Inget annat är rimligt.

Det vore en för framtiden riskabel ansvarssammanblandning om staten nu i efterhand tog över ansvaret från de enskilda. Man får stå sitt kast helt enkelt.

I nästa led har vi en morfar som vill ta personligt ansvar för att försöka få hem sina föräldralösa barnbarn från terrorn. Också detta personliga ansvar bör respekteras av staten. Staten är viktig. Men staten är inte nationen. Staten har sitt offentliga ansvar. Som kräver sitt. Och människan har sitt personliga ansvar. Som kräver sitt.

Widar Andersson