Vi får väl se hur det här slutar, sa statsminister Stefan Löfven häromdagen. Ett trivialt uttalande kan tyckas. Men också ett sunt, kyligt och klokt konstaterande. Vad annat går att säga om den pågående krisen i regeringspartiet Miljöpartiet än att vi får se hur det hela slutar? Och att "där det här" slutar; där börjar något annat.
Ekots politiske kommentator Tomas Ramberg sammanfattade elegant vad "det här" är för något i en krönika på Ekots hemsida: "Ytterst handlar det om Miljöpartisternas självbild. De ser sig som en systemkritisk rörelse, som står för ett annat samhälle. Som inte ser politik som ett sätt att förbättra och laga och ta små steg."
Janerik Larsson la till ytterligare en pusselbit när han på Svenskans ledarsida konstaterade att: "Miljöpartiet är inte och har aldrig varit ett maktparti. Det är ett grönpopulistiskt parti. Populistiska partier klarar aldrig att hantera makten." (Båda citaten 25/4)
Janerik Larssons omdöme gäller förstås populistiska partier av alla de färger och slag. Vem av kvinna född person tror till exempel att Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna skulle klara av ett regeringssamarbete bättre än Miljöpartiet?
För att vara regeringsduglig krävs framförallt att partiet i fråga har lämnat det grundläggande populistiska perspektivet om att skapa ett "annat samhälle". Socialdemokraterna begravde sin samhällsfarliga populism i den segt utdragna Socialiseringsutredningen på 1920-talet. Moderaterna lämnade sin grövsta populism bakom sig i och med Alliansen och de nya Moderaterna på 00-talet.
Både S och M inser fortfarande (och förstås) behovet av små doser populism då och då. Populism lever i symbios med politik. Illa vore det annars. Men populism fungerar enbart för regeringspartier vars huvudspår är att lappa och laga lite här och där. Annars går det i drickat.
Socialdemokraternas och Moderaternas lappa-och-laga-läge har tillkommit därför att partiledare har drivit frågan och velat ha det så; sett till att befria partierna från en massa ingrott tok.
Vad vill Miljöpartiets ledning? Vart vill språkrören leda partiet? Det är det som kommer att avgöra hur det här slutar.