Socialdemokraternas nya partisekreterare Lena Rådström Baastad har en spännande höst framför sig. Under de närmaste månaderna kommer hon att visa vem hon vill vara och vad hon vill göra i rikspolitiken. Nästa valrörelse är alls inte särskilt avlägsen. Partisekreteraren har en mycket viktig roll för valrörelsens upplägg och genomförande.
Socialdemokratins hittillsvarande problem skulle kunna beskrivas som ett slags klyfta mellan teori och praktik. På det praktiska planet är det sakligt sett svårt att säga något annat än att väldigt mycket går bra för regeringen och för Socialdemokraterna.
För den avgjort största gruppen på arbetsmarknaden – hyfsat friska och inrikes födda personer med i vart fall gymnasieutbildning och uppåt – är arbetslösheten väldigt nära noll.
Den ekonomiska tillväxten är god.
Bostäder byggs som nästan aldrig förr.
Regeringen har lyckats få till stora och breda uppgörelser med de borgerliga partierna på tunga samhällsområden som försvars- och energipolitik, invandringspolitik och på vissa skol- och finanspolitiska områden.
Socialdemokraterna är dock påfallande dåliga på att retoriskt räkna hem sina framgångar och vinster. Den teoretiska – och praktiskt helt ovidkommande – formeln för ”rödgrönt samarbete” tycks ännu vara mycket viktigare än att på ett tydligt och kraftfullt sätt stå upp för den riktiga samarbetspolitikens starka resultat.
Ska Lena Rådström Baastad försöka få till en mer praktisk och verklighetsförankrat valvinnande socialdemokratisk framtoning till valrörelsen så tror jag att det är just klyftan mellan de teoretiska och praktiska berättelserna som hon ska sikta in sig på.
Lite drastiskt uttryckt är det ju så att den stora bulken av medborgarnyttig politik skapas tillsammans med Moderaterna och något/några av de små borgerliga partierna, med Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som motståndare och med i många fall Miljöpartiet som motvilligt släpankare.
I detta läge går det helt enkelt inte att skapa entusiasm eller trovärdighet för en valrörelse där Moderaterna i allt är huvudmotståndaren till ett ”rödgrönt” alternativ. Eller går gör det förstås. Allt går. Men det kommer inte att gå bra.
Hittepåideologier är rökta nuförtiden. Tack och lov för det.