Konsten att kunna lära sig

Torbjörn Nilsson är – utöver att vara bördig från Kisa - politisk journalist och kolumnist på Expressen. I en nylig krönika diskuterar Nilsson om vad det betyder att de politiker vars framgångar på senare tid har överraskat världen - Donald Trump i USA, Emanuel Macron i Frankrike och Jeremy Corbyn i Storbritannien - är personer som brutit sig igenom gamla partistrukturer.

Torbjörn Nilsson skriver: ”En konservativ amerikan som kapade det republikanska partiet, en liberal fransos som lämnade sitt parti och bildade ett nytt och en socialistisk britt som med gräsrotsrörelsens Momentum bildade ett parti inom sitt eget parti och tog sig makten att agera fritt. De som når framgångar nu är de som har förmågan att spränga de partipolitiska ramarna.”

Nilsson djupdyker i hur S i Sverige förhåller sig till Labourledaren Jeremy Corbyns överraskande goda resultat i det brittiska nyvalet för ett par veckor sedan.

Underlaget för hans krönika är en diskussion på Facebook där en socialdemokratisk regeringstjänsteman blir överöst av kritik från vänster när tjänstemannen på Facebook hävdade att Corbyns valframgång inte är så mycket att bry sig om eftersom han inte vann.

Torbjörn Nilssons tunga poäng är att det visst finns mycket att lära av Corbyn. Men eftersom svenska socialdemokrater har fastnat i att bråka om höger och vänster så lär de sig ingenting. Vare sig höger eller vänster tar till exempel till sig att Corbyn gick till val ”på en migrationspolitik som inte avvek mycket från dem som Ukip, det nationalistiska partiet, förde fram.”

Torbjörn Nilsson tycker rentav att Stefan Löfven borde lägga ner partiet och börja om utifrån dagens samhälle.

Om socialdemokratin vore synonym med Torbjörn Nilssons Facebookspaning så skulle jag hålla med honom. Det där högervänstertuggandet är så jäkla självmördande tankeförmörkande för partiet.

Desto bättre då att S faktiskt är lite större och lite bättre än Facebookgruppen. Med Stefan Löfven har S en alltmer stabil mittenledare som hittat hem till socialdemokratins kärnposition där det handlar om att försöka göra det som behöver göras; utan att bry sig om höger och vänster.