Det klassiska partisystemet i västvärlden är i kris; det var ämnet för min krönika i Corren i går. I den avgörande politiska konflikten mellan öppenhet och slutenhet har uppdelningen i höger- och vänsterpartier blivit alltmer frånåkt av utvecklingen. Digitaliseringens totalt gränsnonchalanta och strukturomvandlande krafter driver på utvecklingen. Nationalistpartier som till exempel Sverigedemokraterna och Nationella Fronten i Frankrike växlar obehindrat mellan höger- och vänsterretorik när de på bred front angriper den öppna marknadsekonomins fria rörligheter. Vilket innebär att motsättningarna i de klassiska partierna blommar ut och förstärks.
Ledarsidesskribenterna i den världsledande liberala tidningen The Economist efterlyste tidigare i somras politiker och nya och/eller gamla partier som försöker kroka arm med digitaliseringens samhällsomdanande krafter. Världstidningen är noga med att understryka att vägen till framgång för öppenhet förutsätter vettiga regleringar för invandring och handel. Att digitaliseringen gör det möjligt för samordnade och målmedvetna folkvandringar upp mot de rikaste välfärdsländerna i norr är på sikt positivt för samhällsutvecklingen. Att digitaliseringen gör det möjligt för frihandel och delningsekonomier att snabbt och brutalt utkonkurrera nationella och för stunden välfärdsvitala system är på sikt välståndsskapande. På kortare sikt är dock oreglerad handel och invandring öppenhetens värsta fiender.
I vårt land har vi haft förmånen av att ledas av ett socialdemokratiskt parti som tidigt befriade sig från 1800- och 1900-talens vurm för socialism och vänsterdikaturer. Partiet har – med ytterst få dikeskörningar – hanterat invandringens och frihandelns konflikter pragmatiskt och konstruktivt. Dagens socialdemokrati har dock en del att bevisa.
Det märkligaste av allt är att S inte förmår att argumentera tydligt och rakt för den återinförda regleringen av invandringen som genomförts. Socialdemokraterna tenderar därmed att missa ett gyllene tillfälle att samtidigt tala till alla dem som misströstar inför konsekvenserna av det senaste decenniets oreglerade invandring och till dem som misströstar inför framtidsutsikterna av ett nationalistiskt parti i politikens förarsäte.