Sommarens inrikespolitiska turbulens har antagligen inte satt några djupare spår i opinionen. Det är i vart fall bilden som stiger fram i de undersökningar som kom från Novus och Demoskop tidigare i augusti. De medborgare som i egenskap av möjliga väljare har uttalat sig i opinionsinstitutens mätningar agerar relevant. Sommarens stora och viktiga fråga om statliga brister och om (många) regeringars ointresse för digital säkerhet i det stora hela; den frågan försvann snabbt från dagordningen.
Rikspolitikerna bjöd istället på ett - om uttrycket tillåts - uppfriskande råkurr där både oppositionen och regeringen tog ut svängarna med - för svensk politik - ovanligt stora doser av dramatik och kraftiga utspel om misstroende, statsrådsavgångar och regeringsombildning.
När striden stod som hetast under någon vecka i juli försökte de båda sidorna prångla ut bilder av att ”haveriet på Transportstyrelsen” berodde på a/outsourcing eller b/Peter Hultqvist.
Sådana inrikespolitiska symbolstrider - politiskt spel kallas det ibland lite nedlåtande - drar sällan med sig horder av väljare åt det ena eller andra hållet. Vilket syns i opinionsmätningarna. I de mycket blygsamma förändringarna kan kanske på sin höjd läsas in att väljarna tycker att såväl Stefan Löfven och regeringen som Anna Kinberg Batra och den borgerliga oppositionen skötte sig bra i råkurret. Kinberg Batra visade (äntligen) stridsvilja och tvingade Löfven att ombilda regeringen. Stefan Löfven visade (äntligen) stridshumör och blåste till strid för Peter Hultqvist.
Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson tycks ha hamnat lite på mellanhand. SD: s nedgång fångas in i båda instituten. I Demoskop är tappet så pass stort att det utgör den enda ”statistiskt säkerställda” förändringen jämfört med mätningen för en månad sedan. Det kan möjligen vara så att de förändringar i opinionen som SCB visade på i maj i år - för första gången på många år har S och M slutat blöda väljare till SD - håller på att manifesteras. I så fall kan vi vara på väg in i en ny inrikespolitisk fas där skräcken för SD inte längre styr allt och alla som den gjort i många år. Om de värsta råkurrens tid snart är över så kan kanske istället intresset växa för att ta itu med Sveriges pockande reformagenda - arbete, skatter, bostäder - på ett sådant sätt att väljarna här vad det lider kan börja ana seriösa regeringsalternativ för handlingskraft och stabilitet.
Widar Andersson är chefredaktör för Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se