Almedalsveckan är i full gång. Detta jätteevent för folkbildning och politik blir allt bättre och allt mer innehållsrikt för varje år som går. På olika platser runt om i Visby pågår kvalificerade diskussioner inom många tunga samhällsområden. Sjukvårdsfrågorna har sitt vårdtorg, här finns Äldreforum, Migrationsforum och Utbildningsforum. Här finns arenor för klimat- och miljödebatt och forskning.
De mest framstående experterna och aktörerna är på plats för att dela med sig av sina insikter och kunskaper och för att blöta och stöta sina uppfattningar mot andra människors syn på saker och ting.
Från politiskt håll gnys och gnälls det en del över att politiken liksom hamnat i skymundan på det som en gång i tiden kallades för ”Politikerveckan.” Så är det kanske. Och det beror i så fall på att politiken inte hänger med i svängarna. Rikspolitiken är för dålig kort sagt.
Istället för att vilja begränsa och stoppa allt det positiva och gränsöverskridande samhällsarbete som pågår i Almedalen borde politiken och dess pennfäktare satsa på utveckling och framsteg inom det egna häradet.
På Almedalens första kväll höll vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt tal i parken. Hans framträdande blev ett tydligt exempel på det bakvatten som mycket av rikspolitiken seglar i idag.
Sjöstedts huvudtema var sjukvårdens problem och kriser. Ett högst aktuellt ämne och ett självklart val för ett politikertal i dessa tider. Problemet var att den stora berättelsen om sjukvårdens problem skymdes av Jonas Sjöstedts lust att berätta om sig själv och sin familjs erfarenheter av sjukvården. Det första barnets födelse, tvillingarnas födelse, Sjöstedts erfarenheter som patient på Södersjukhuset i Stockholm och i New York och faderns död på ett hospice i Göteborg. I de egna berättelserna stod det som ett ljust och positivt skimmer över sjukvården; allt var fint och lyckligt och stort och fantastiskt. Berättelserna från den egna privata sektorn understödde därför inte alls vänsterledarens mer populistiska och politiska berättelse om tillståndet i sjukvården.
Vilket väl var lika så gott. Sjöstedts politiska berättelse om sjukvården – kamp mellan vänster och höger och mellan marknad och politikstyre – känns helt off i jämförelse med de kvalificerade och sammansatta diskussioner som pågår utanför politiken här i Almedalen.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se