Socialdemokratins "stora grej" är att det behövs en stor och seriöst skött offentlig sektor för att kunna bedriva en samhällspåverkande fördelningspolitik som sätter standards och normer på temat plikt och rätt. Det finns emellertid många problem med att låsa in en stor del av ekonomin i politiskt styrda förvaltningar och myndigheter. Konkurrenstrycket blir lågt, produktiviteten faller, vänskapskorruptionen breder ut sig och dynamiken byråkratiseras. Socialdemokratin har – med ett par undantag – insett och ofta balanserat de här riskerna. Undantagen är:
1.Löntagarfonderna som drevs igenom på 1970-talet då partiledningen tappade greppet gentemot vänsteraktivismen som svepte genom delar av LO. Försöket att förvandla även näringslivet till en del av den offentliga sektorn straffades av väljarna och av verkligheterna och S korrigerade sig markant.
2. Under 1980-talet växte missnöjet med utbudet och valmöjligheterna i den offentliga sektorn. Systemet utmanades av entreprenörer. S försökte utan framgång förbjuda och stoppa Pysslingen och andra privata välfärdsföretag. S bytte fot och valde kontroll, kvalitet och samverkan.
Sedan några år tillbaka har emellertid Socialdemokraterna än en gång lagt sig platt för vänsteraktivismen och därmed blåst till strid mot tidigare vettiga samarbetspartners. Förslaget om "vinstreglering" är löntagarfondslikt i sin verklighetsfrånvändhet. Vänsterjargong om "övervinster" tas åter som intäkt för att politikerstyrda förvaltningar ska ta över tusentals välfungerande och kvalitetsdrivna privata företag.
Nyligen dömde Lagrådet totalt ut regeringens lagförslag om välfärdsföretagen. Underlaget är kort sagt helt otjänligt för lagstiftning. Jag kan ärligt talat inte förstå varför Socialdemokraterna inte släpper den här saken nu? Varför detta förnedrande självplågeri för detta hoprafsade förslag som ingen seriös bedömare har gjort annat än sågat de senaste åren? Det är en psykologisk gåta hur S har kunnat låta den här förnedringen fortgå.
Ta istället itu med de verkliga problem som finns när privata och offentliga intressen blandas på ett slarvigt sätt. Det finns en stor majoritet i riksdagen för att bättre reglera sådant som överkonsumtion, betyg, köerna, etableringsregler och ersättningsmodeller.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se