Enligt socialminister Annika Strandhäll (S) är parterna på arbetsmarknaden "i princip överens" med pensionsarbetsgruppens (De fem partier som på 1990-talet arbetade fram det nu gällande pensionssystemet samt regeringspartiet Miljöpartiet) förslag om att dels höja den nedre pensionsåldern från 61 till 63 år och dels låta lagen om anställningsskydd (las) gälla till 69 år, i stället för 67 som idag.
Det man är i "princip överens" om är behovet av att få ut mer skattepengar och pensionsavgifter av fler medborgare än idag. Under de närmaste 40–50 åren kommer välfärdsstaten att pressas av äldrevågens och invandringens ökade kostnader och minskade intäkter. Att lägga på några extra arbetsår på alla som kan är ett rimligt sätt att hantera situationen. Alternativen är faktiskt inte så många för den som uppskattar en generös och solidarisk välfärdsstat och som inte önskar dynamiken och produktiviteten mosad av kraftiga skattehöjningar om 5–10 år.
Under den principiella samsynens yta finns det självklart många invändningar från olika intressen och aktörer i samhället. Fackförbundet Kommunal talar för de av sina medlemmar – mestadels kvinnor i vården och omsorgen – som redan idag har stora besvärligheter med att stanna kvar i aktivt arbete upp till 65-årsåldern. Kommunal vill därför bland annat att rätten till förtidspension också ska följa med upp till 69 års ålder. De ekonomiska konsekvenserna av att gå i förtida pension kan annars bli alltför kännbara för många människor, invänder Kommunal.
Svenskt Näringsliv talar å sin sida för de av sina företagsmedlemmar som inte vill vara tvingade att ha medarbetare kvar till 69 års ålder; vilket ju kan sägas bli effekten av att las förlängs upp till 69 år. Den som vill jobba kvar har rätt att jobba kvar. All makt läggs ensidigt hos den ena parten, invänder Svenskt Näringsliv.
Socialminister Strandhäll hoppas kunna ha en färdig proposition om höjd pensionsålder till våren 2018. Det är angeläget att få den nya lagen på plats så snabbt som möjligt. Det borde gå att jämka i många av de tvistiga detaljerna där som bekant djävulen brukar bo. Den goda förhandlingstraditionen i las-frågor lär lösa eventuella problem i 67–69-årsspannet. Människor i tuffa och slitsamma yrken behöver ha anständiga chanser att tjäna ihop till en hygglig pension.
Widar Andersson
chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se