Liberalernas kräftgång i opinionen är ett stort problem för partiet. Vad göra? Ingen kan anklaga partiledaren Jan Björklund för att inte ha försökt synas och höras. Han hoppade av uppgörelserna om både det militära försvaret och om energin. Björklund ville ha mer militär, mer kärnkraft och mer Nato. Inget av detta har hittills uppmärksammats positivt av väljarna i opinionsundersökningarna.
Så försökte han med ett – mycket halvkvädet – försök att öppna för SD-samarbete och för att stoppa tillväxten av religiösa friskolor. (Religiösa friskolor är i dessa sammanhang ett täckord för muslimska friskolor alldeles oaktat att av Sveriges 66 religiösa friskolor så är 54 av dem kristna.) Dessa försök att synas och höras torpederades dock effektivt av Birgitta Ohlsson.
Hennes agerande – två offentliga och mycket tydliga fronderingar mot den partiledning som hon själv tillhör – visar att hon knappast agerar strategiskt utan snarare känslostyrt. En politiker som gärna, genom en kupp eller genom traditionellt bearbetningsarbete, vill putta bort den sittande partiledaren; den partiledaren behöver vara kyligt strategisk.
Birgitta Ohlsson är en särpräglad politiker. Hon har stringens som få i sina liberala hjärtefrågor. Hon kombinerar svagt stöd – enbart ett partidistrikt nominerade henne som partiledare när Liberalerna samlades till landsmöte efter förlustvalet 2014 – med starkt stöd från betydelsefulla delar av partiet.
Birgitta är mer en profil än ett partiledarämne. Vad jag förstår vill hon inte vara eller bli partiledare. Hon är hellre en profil som säger det hon tycker och tycker det hon säger. Problemet är att utrymmet för att vara en profil krymper symbiotiskt med antalet toppuppdrag i sitt parti.
Jan Björklund visade i sin tur upp ett ganska så sällan visat dåligt omdöme. Att blåsa till strid på det sätt som skedde var en återvändsgränd för Björklund. Han hade inga chanser att komma ut som rejäl vinnare från det sju timmar långa mötet med riksdagsgruppen. Hur man än vrider och vänder på det så är därför Jan Björklund svagare i dag än vad han var för en vecka sedan.