Gudrun Antemar, lagman vid Förvaltningsrätten i Stockholm ska utvärdera hur det offentliga Sverige har skött sina uppgifter i asylpolitiken. Det meddelade inrikesminister Anders Ygeman tidigare i veckan.
Det är lite oklart om uppdraget endast omfattar senhösten 2015. Är utvärderingen så begränsad i tid så bör förväntningarna ställas mycket lågt.
Det ideala är förstås om Gudrun Antemar är fri att granska och utvärdera politiken på ett mer gediget sätt. I den officiella statistiken syns det mycket tydligt att antalet asylsökande ökade dramatiskt redan 2005 och att volymerna har varit historiskt höga alltsedan dess. En analys av hur det kom sig och gick till skulle säkerligen ge stora och värdefulla kunskaper och insikter till regeringen.
Det är viktigt att inse och förstå att sådant som sjunkande skolresultat, trångboddhet/förslumning och växande arbetslöshet för utrikes födda byggts upp steg för steg under årens gång. Att enbart utvärdera några på många sätt extraordinära höstmånader 2015 ger på sin höjd några dramatiska ögonblickskunskaper. De långsamma förloppen och de utsträckta tidslinjerna har däremot potential att ge djupa och mer användbara kunskaper.
I Antemars analys bör definitivt vägas in två utstickande beslut och ett minst lika utstickande icke-beslut.
1. Betydelsen av riksdagens beslut om illegala invandrares – så kallade papperslösa – rätt till skola och sjukvård bör vägas in i den kommande analysen. På vilket har dessa lagar påverkat lusten att söka sig till Sverige? Har antalet papperslösa – upptagna platser på anläggningsboenden och i egna boenden med mera – påverkat myndigheternas förmåga att ta emot ett växande antal asylsökande?
2. Vad har Migrationsverkets beslut från september 2013 om att osett ge alla syrier permanenta uppehållstillstånd haft för påverkan på antalet asylsökande?
3. På vilka sätt har Migrationsverkets oförmåga att införa ålderstester för ensamkommande som hävdar att de är barn påverkat antalet asylsökande?
EU:s samarbetsavtal med Turkiet – och snart kanske också med Libyen – innebär att EU:s yttre gräns håller på att återupprättas. Det är mycket uppmuntrande. Regeringen bör inte missa den här utvärderingschansen att mer långsiktigt också få ordning på Sveriges inre gränser.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se