Tidigare i veckan var den stora samlingssalen en trappa ner i Correnhuset i Linköping mer än fullsatt. Tidningens politiske redaktör Christian Dahlgren hade bjudit in till lunchdebatt på temat ”Fristad Linköping – en ny svensk modell?”. Utöver den hundrahövdade publiken var kommunalråden Sara Skyttedal, kristdemokrat och i opposition och Elias Aguirre, socialdemokrat och vid de styrande rattarna särskilt inbjudna att diskutera bostadsbyggandets villkor i Linköping. Särskilt inbjudna var också Stefan Fölster som bland mycket annat är krönikör i Corren och chef på Reforminstitutet och Rikard Norman som företräder Fastighetsägarna i regionen. Även jag var där.
För tillfället byggs det väldigt mycket nytt i Linköping och överallt annars. Det är förstås positivt. Att det byggs har dock väldigt lite med politiken att göra. Eller i vart fall inte med något som kan kallas bostadspolitik.
Dels lever vi i en lågräntemiljö. Pengar är mer eller mindre gratis. Den arbetande och etablerade befolkningen i Sverige har också mer pengar än vanligt. Reallöneökningar, låg inflation och den tidigare regeringens skattesänkningar på arbetsinkomster har satt den privata konsumtionen i ett tillväxtdrivande högsäte. Alltfler människor har kort sagt råd att bland annat efterfråga nya och bättre bostäder.
Efterfrågan och pengatillgången är av sådana dimensioner att de underliggande problemen med överlastade och spretiga byggregler, hyresregleringar, långsamma och otillgängliga kommunförvaltningar, brist på utländsk konkurrens på byggmarknaden och överklagandeträsket för tillfället har dolts.
Men mycket tyder på att den mer grinigt grå verkligheten är på väg tillbaka. Orderböckerna i de stora byggföretagen är inte längre lika välfyllda. Staten för en märklig politik som går ut på att försvåra för hushåll och företag att finansiera bostadsbyggande. Den alltmer extremt tudelade arbetsmarknaden sänker vår produktivitet och påverkar nu även antalet arbetade timmar på arbetsmarknaden. Det finns kort sagt många stora och viktiga anledningar att göra det som Christian Dahlgren och hans utmärkta panel och kunniga publik gjorde under lunchen i onsdags. Att samlas för att fritt diskutera bostadsbyggerireformer är viktigare än på mycket länge.