Liberalernas partiledare Jan Björklund uppmanade nyligen statsminister Stefan Löfven att bjuda in alla riksdagspartierna – även Sverigedemokraterna – till eventuellt kommande blocköverskridande samtal om uppgörelser i diverse politiska frågor. Till Ekot sa Björklund att ett sådant förfarande skulle få SD att tappa något av sin martyrställning i politiken. I nästa andetag hävdade Björklund att sådana inbjudningar inte skulle betyda något för själva sakfrågorna eftersom SD enligt Liberalledaren har så udda uppfattningar om saker och ting att partiet knappast skulle förmå att ingå några krävande överenskommelser. Så är det kanske. Genom sig själv känner man andra; så lär oss ju ordspråket. Minns jag rätt så har ju Björklund själv valt att – efter partitaktiska överväganden – hoppa av överenskommelserna om både försvaret och energipolitiken. Det är fullt möjligt att SD skulle ägna sig åt liknande övningar om de blev inbjudna. Det är ju trots allt politik vi talar om här på denna vinkel.
Så länge Stefan Löfven är statsminister kommer det hur som helst inte att bli aktuellt med några samtalsinbjudningar till Sverigedemokraternas riksdagsgrupp. Löfven har nämligen meddelat till Ekot att han "aldrig" kommer att samtala med SD eftersom partiet har "nazistiska rötter." Ur ett mer långsiktigt SD-bekämpande perspektiv så tror jag att det är mindre illa att försöka involvera än att isolera. SD är S främsta konkurrent om väljarstöd i tämligen breda LO- och pensionärsgrupper. Att peststämpla Sverigedemokraterna riskerar att psykologiskt spilla över även på alla de väljare som bytt från S och till SD. Tror inte det känns helt bekvämt för väljare att göra resan tillbaka – vilket S behöver om kräftgången ska avstanna – till ett parti där man betraktas som ett slags nazist.
Nå. Löfven har ju för dagen bestämt sig för att slå dövörat till för sådana resonemang. Det är fascism och nazism för hela slanten som gäller. Jag betvivlar som sagt klokskapen i denna strategi. Den som lever får se hur det går. Och om det inte vore för att det handlar om politik så skulle ju en vän av stringens kunna fråga sig hur beröringsskräck med SD-rötter kan kombineras med budgetsamarbete med ett parti vars rötter formligen badar i mördade socialdemokraters blod.