Franska popsång-erskan Françoise Hardy räknar en 43 år lång karriär. Nu släpps nya Grammy-belönade cd:n "Tant de belles choses".

-- Det är trevligt att vinna priser, men inte så viktigt, tycker sångerskan.

Françoise Hardy är lång och smal. Precis som i sin ungdom. Att håret blivit grått tycks hon strunta i. Hon har inget att förlora. För hon är ändå Frankrikes mest intressanta popikon.

Françoise ställer sällan upp på intervjuer och syns ännu mindre i tv. Men när hon i vintras vann en Victoire -- en fransk grammis -- för nya albumet "Tant de belles choses" fanns hon i publiken.

-- Det är visserligen trevligt att tilldelas en Victoire. Men jag har aldrig strävat efter att vinna priser. Det som sporrar mig är att skapa bra musik och att samarbeta med andra musiker, säger hon.

Svårt att gå

Françoise Hardy tar emot i sin trevåningslägenhet på en av världens dyraste avenyer, Avenue Hoche som ligger nära Triumfbågen i Paris.

Vi tar en privat hiss upp till andra våningen.

-- Jag har artros och har svårt för att gå. Det är knäna som gör ont, förklarar hon och liksom ursäktar sig för att den här lyxlägenheten var det enda stället som passade hennes fysiska besvär. Vi slår oss ned i musikrummet.

Genombrottet kom 1962 med miljonsäljande ep:n "Tous les garçons et les filles", som Raymond & Maria gjorde en cover av förra året.

-- Jag har med andra ord hängt med ända sedan twistens tid och överlevt moden som rock, disco och rap, säger hon.

Bland de största hitsen under den 43 år långa karriären märks "Comment te dire Adieu", "Message personnel", "Villégiature" och "To the end". Sistnämnda titeln sjöng hon tillsammans med engelska popgruppen Blur.

Fått gitarr av Clapton

Några av världens främsta kulturpersonligheter har under årens lopp stått på rad för att skapa verk åt Françoise Hardy. Den världsberömde regissören Jean-Luc Godard gjorde filmen "Masculin-feminin" för hennes skull. Popsångaren Etienne Daho skrev häromåret en biografi om hennes karriär. Eric Clapton har skänkt henne sin bästa gitarr. Modedesignern Paco Rabanne ritade på den tiden fräcka metallkläder åt henne. Innan Françoise häromåret gifte sig med franske popsång-aren Jacques Dutronc hann Bob Dylan och David Bowie bli förälskade i henne.

Men Françoise tar den långa meritlistan med ro.

-- Jag tror att många fascinerats först och främst av min image och då handlar det tyvärr inte om äkta kärlek.

Vemodigt franskt

Françoise har skrivit de flesta låtarna själv på nya skivan. Lite hjälp har hon fått av sonen Thomas Dutronc, engelsmannen Perry Blake och nye franske poeten Benjamin Biolay.

Cd:n "Tant de belles choses", som betyder "Så många vackra saker" innehåller tolv spår och sjungs både på franska och engelska. Musiken är så där ve-modigt fransk som den bara blir när Françoise Hardy sjunger.

-- Jag har aldrig varit övertygad om att man kan bli annat än olyckligt kär. Förmodligen kan man lyckas i karriären och i sitt vänskapsliv, men aldrig i kärleken. För tyvärr, säger hon och brister ut i ett hejdundrande skratt, är l’amour ett mycket svårt kapitel.

n Françoise Hardy