Wikileaks är en lysande idé. Den går ut på att de som sitter inne med hemligt material som de anser bör bli allmänt känt ska kunna göra detta utan personlig risk via Wikileaks som skapat ett tekniskt system som gör det i princip omöjligt att spåra källan till ett dokument.

Riktigt så har det inte blivit i praktiken. Den troliga källan till den väldiga mängd hemligt amerikanskt material om Irak- och Afghanistankriget och alla de diplomatrapporter som fortfarande pytsas ut i små mängder sitter i fängelse.

Och alltmera tydligt har Wikileaks grundare Julian Assange börjat använda det material man fått in för att driva en egen politisk agenda i stället för att bara vara en förmedlare av andras avslöjanden.

Artikelbild

Wikileaks började som en enmansoperation 2006. Året därpå kom Daniel Domscheit-Berg i kontakt med Assange och de båda kom sedan att samarbeta tätt under de närmaste åren. Men redan före Wikileaks stora genombrott på världsscenen 2010 skar det sig mellan de två och det slutade med att Assange slängde ut Domscheit-Berg efter att denne protesterat mot Assanges växande arrogans och envälde.

Julian Assange var när han startade Wikileaks en bohem utan bostad och jobb och utan pengar och han är det fortfarande. Domscheit-Berg var anställd i ett dataföretag men var samtidigt politiskt en anarkist. Han tycks ha jobbat dygnet runt för att hinna med både heltidsjobbet med Wikileaks och det arbete han var anställd för (enligt honom för en skitlön på bara 50 000 euro efter skatt!).

De två unga datasnillena var förhäxade av teknikens möjligheter. Men allteftersom växte Assanges övertygelse om sin egen storhet och samtidigt tron på att han stod under ständigt hot från världens mäktiga. När Wikileaks släppte krigsrapporterna från Afghanistan var Assange enligt sin kollega övertygad om att man därmed också stoppat kriget där.

Det är ingen sympatisk bild av Julian Assange som Daniel Domscheit-Berg ger. Samtidigt är det uppenbart att han fortfarande har en sorts hatkärlek till den forne vännen. Assange har fått anhängare över hela världen som dyrkar honom. Men de som tvingats samarbeta med honom har blivit alltmera negativa, det framgår också av en bok som journalister på brittiska tidningen Guardian har skrivit.

Daniel Domscheit-Bergs bok är litet rörig. Inte så konstigt kanske eftersom den hastats fram efter brytningen med Julian Assange. Men den förmedlar ganska roande glimtar över hur otroligt improviserat Wikileaks växte fram. Ekonomin var så dålig att Assange och Domscheit alltid var tvungna att dela rum och säng när de var på resa och tog in på billiga pensionat. När man hotades av stämningar låtsades man att man hade en juridisk avdelning som svarade på anklagelserna. Först med förra årets avslöjanden började pengarna rinna in.

Domscheit-Berg har nu startat en med Wikileaks konkurrerande sajt, Openleaks som ska hålla sig strikt neutral i förhållande till det material man sprider. Får se om det lyckas.

ERNST KLEIN