Det är inte alltid så lätt att veta vad som är repeterat och vad som är improvisation när Teater Imba drar igång. Ibland skrattar någon i trion till och då förstår man att något utöver det vanliga har hänt, men så drar berättelsen vidare och allt flyter sömlöst ihop.

– Det blir en del improvisation, med det finns en struktur, vi vet vart vi ska, säger Thomas Häggström.

Gruppen har precis gett ett smakprov från sin version av ”Skönheten och odjuret”. De tre sitter på golvet och stretchar lite medan vi pratar. Christian Svensson, som gått en stuntutbildning, är den som står för de mest fysiska manövrarna. Han har precis låtsats ramla i golvet ett antal gånger. Det är svettigt.

Artikelbild

| Brrr, det blåser kallt. Bäst att stänga slottsfönstret igen. Thomas Häggström, Christian Svensson och Lena Ilmarson i ”Skönheten och odjuret”.

– Om jag inte går in och satsar helhjärtat så känns det inte hundraprocentigt äkta, säger han.

Han, Lena Ilmarson och Thomas Häggström träffades under utbildningen i scenkonst på Valla folkhögskola, och har riktat in sig på fysiskt historieberättande, alltså teater som pratar kroppsspråket.

Publikens reaktioner plockas upp och blir en del av det som händer på scenen.

– Det är en teaterform som är inbjudande mot publiken. Det blir en slags lek mellan oss och de som tittar, men också genom att vi själva leker med föreställningen, säger Lena Ilmarson.

Artikelbild

| Teater Imba. Thomas Häggström, Lena Ilmarson och Christian Svensson träffades på Valla folkhögskolas utbildning för scenkonst.

– Alltid kommer någon kommentar från publiken som man kan använda, säger Christian Svensson.

Det är en teaterform delvis utan skyddsnät, men även misstag går att använda.

– Om en av oss drar ett skämt som blir helt fel så kan någon av de andra påpeka just det för publiken, utan att det blir jobbig stämning, säger Thomas Häggström.

På lördag fyller Teater Imba, och deras vänner, Sagateatern i Linköping med teater och aktiviteter för både små, större och vuxna barn. Förutom ”Skönheten och odjuret” spelar trion även en egen version av ”Lejonkungen”.

– Det vi gör passar även för mindre barn, de tar till sig det fysiska även om de kanske inte riktigt hänger med i historien, säger Lena Ilmarson.

Det blir en mix av föreställningar att titta på och aktiviteter att testa. Clowner, danslek, jonglering, ansiktsmålning, en skånsk häxa och en och annan zombie från Säffle finns på programmet.

– Vi anordnade en barnteaterfestival här på teatern i februari som lockade 200 personer så vi tänkte att det kunde vara intressant att göra något liknande på höstlovet, säger Lena Ilmarson.

Deras mål är att få upp kulturintresset i Linköping, och skapa ett sug efter mer teater.

– Vi vill försöka få stan att vakna upp, och skapa en publik. Det finns massor av olika teaterprojekt som man skulle kunna dra igång, säger hon.