Det är inte oproblematiskt att få tonåringar att vara punktliga en varm och tidig julimorgon. Men alla, nästan, är i tid när Svenska blåsmusiklandslaget stämmer både instrumenten och formen inför VM i holländska Kerkrade i helgen. Auditions över hela landet har fört 60 utvalda till folkhögskolan och två veckor med mycket träning och dubbla ”vänskapskonserter” i trakten.

Den ende som cyklade dit var 17-årige Hjalmar Ståhlberg, och hans eufonium, från Mantorp (eufonium är en lite bastuba med barytonröst).

– När vi hade brasslek i andra årskursen i Mjölby ville jag spela tuba men den var alltför stor för mig så det blev eufonium istället och det har jag aldrig ångrat.

Artikelbild

| Dirigent. Saga Ekedal vill byta xylofonklubborna mot en dirigentpinne och platsen längst bak mot den längst fram.

Hjalmar håller med om att det är lite kollo-känsla över lägret, fast med instrument.

– Just nu är det bara äta, träna, sova och väldigt intensivt och annorlunda mot vad jag är van vid. Vi repeterar till exempel känslan av hur det låter, inte melodier eller stycken. Och så är man trött i läpparna på kvällen men det går över till nästa morgon.

För de flesta har resan och relationen till instrumentet redan varat i 15 år, andra har precis börjat. Lika diffus är framtiden. Några blir yrkesmusiker, andra kommer kanske inte syssla med musik över huvud taget. Vill Hjalmar hålla fast vid sitt instrument och en yrkeskarriär är det i brassband, eller som militärmusiker. Fast just nu har han just slutat andra året på naturvetenskaplig linje på Berzeliusskolan och kan lika gärna tänka sig bli matematiker eller ingenjör.

Det är en inställning som präglar många av musikerna. En kom in på läkarlinjen men väljer en saxofonutbildning i Oslo. 18-åriga Saga Ekedal från Linköping (och Västerby) har just gått ut naturvetenskaplig linje med musikinriktning på Katedralskolan och är med på lägret som slagverkare (xylofon och cymbaler), fast piano är hennes huvudinstrument.

Artikelbild

| "Tvåinstrumentig". Saga kombinerar xylofonens lätta klubbanslag med cymbalernas kraftiga dån.

– Och egentligen vill jag ha orkestern som mitt instrument. Jag har precis kommit in på dirigentutbildningen i norska Stavanger.

Dessutom borde hon kanske inte varit musiker över huvud taget.

– Att musicera var det värsta jag visste så jag började väldigt sent. Jag tränade aldrig och skolkade ständigt från pianolektionerna. När jag äntligen skulle sluta lovade jag mig själv att jag åtminstone skulle lära mig en enda låt. Det blev en liten simpel del av ”Eine Kleine Nachtmusik”. Jag blev nästan chockad: det var ju jättekul!