Sensommaren 1977 skickade människan ut flaskpost i universum. Två grammofonskivor av guld, som lastades på Nasas rymdsonder Voyager 1 och 2, fullspäckade med ljud från planeten Jorden – från djurläten till musik.

Om 40 000 år når guldskivorna var sitt solsystem, där de förhoppningsvis upptäcks av intelligenta varelser som kan förundras över det mänskliga skrattet eller öset i Chuck Berrys ”Johnny B Goode” – förutsatt att dessa utomjordingar (till skillnad från de flesta jordbor födda efter 1980) kan manövrera en grammofon.

Voyagers gyllene skivor är beviset på att människans relation med rymden aldrig kan vara helt vetenskaplig, att den präglas lika mycket av poesi och drömmar. Och 41 år efter att färden började kittlar detta storslagna kontaktförsök fortfarande vår fantasi. För några veckor sedan kom den svenska popduon 500 mil med sin debutskiva, där ett av spåren har fått titeln ”Voyager golden record” (med textrader som ”ett eko från vår jord, vår flaskpost i rymden”) och nu kommer en svensk rymdfilm med Voyagerromantiken i absoluta centrum.

Artikelbild

| Syskonen Keaton och Gladys (Dante Fleischanderl och Ella Rae Rappaport) har lärt sig att klara sig själva ombord på rymdskeppet Svea. Pressbild.

”Ensamma i rymden” handlar om tolvåriga Gladys och sexårige Keaton, som befinner sig på det enorma rymdskeppet Svea XVI. Jorden har drabbats av en apokalyptisk katastrof, men tack vare sin rymdingenjör till mamma är syskonen på väg mot trygga hamnar, på den mytomspunna planeten Vial. Men nu har mamman försvunnit, och i stället får de besök av en mystisk utomjording med en guldskiva under armen.

Ted Kjellsons film (efter en pjäs av Henrik Ståhl, som spelar utomjordingen) är en spännande blandning av klassiskt julkalendermys och en lite vuxnare tvetydighet – här finns ett vemod och mörka stråk, särskilt när truliga Gladys går på upptäcktsfärd i det ödsliga rymdskeppet. Den är också skamlöst nördig, med blinkningar till rymdklassiker som ”ET”, ”Alien” och ”2001 – ett rymdäventyr”. Ja, kanske till och med till det underskattade mästerverket ”Den tysta flykten” från 1972, om en trädgårdsmästare på ett rymdskepp som fungerar som växthus för jordens sista plantor.

För oss föräldrar som älskar rymdfilm är ”Ensamma i rymden” en sällsynt gåva: en nästan perfekt startpunkt om man vill fostra en rymdfantast. En inkörsport till tyngre grejer – som ”Den tysta flykten”.