Han har stretat emot länge, journalisten Thomas Arnroth. För fler än en gång har han fått erbjudande att skriva boken om sina tio år med Livets ord.

– Jag vill inte bli "journalisten som kan förklara Livets ord". Dessutom var det en historia som kändes passé, säger han.

Men när förlaget Galago erbjöd honom möjligheten att berätta sin historia just formen av en serieroman, då blev lockelsen för stor.

Artikelbild

Del 1. Det kommer en fortsättning, en andra del också.

– Det är min stora barndomsdröm.

Så Thomas tackad ja på stört. I ungefär ett år har han arbetat med boken.

– Det tog ett tag att hitta in i historien.

Och det klart att det var skillnad att rita och skriva en hel bok jämfört med det serietecknandet han ägnat sig åt tidigare.

Artikelbild

– Då har det som längst varit sex rutor.

Thomas har naturligtvis väldigt många gånger fått frågan hur det kom sig att han hamnade i Livets ord. Men han säger att han inte skrivit boken för att vare sig förklara eller försvara sig.

– Jag har fått förklara så mycket genom åren att det känts tröstlöst.

Livets ord var mycket omskrivet och hårt kritiserat på 80-talet. Men de som var aktiva kände inte igen sig i den bild som gavs i media.

– Det fanns stora problem men de var annorlunda än vad som beskrevs.

Avståndet mellan föreställningen om hur det var inom Livets ord och hur det faktiskt var i verkligheten ledde till ett tröttsamt försvarande, menar han.

Men boken är heller inte ett sätt att bearbeta tio år av sitt liv. Även om han såklart grubblat rätt mycket över hur det kom sig att han hamnade i den kontroversiella rörelsen.

– Jag var ganska oroligt och otillfredsställd med mitt liv som ung.

Självklart har han också funderat över varför han var tvungen att stanna så länge som tio år. Och om det var bortkastade år. Han tror inte att han hade haft sina tre barn om han inte varit med i Livets ord. Alla tre föddes under Livets-ord-tiden då Thomas levde vad han beskriver som ett rätt stilla liv.

– En kristen duktig samhällsmedborgare.

Hans egen upplevelse har också gett honom stor förståelse för att folk kan "hamna" i olika sammanhang. Man behöver inte vara dum i huvudet för det.

– Och när alla är arga på något och drar åt samma håll då tänker jag att det där vill jag undersöka.

Allt behöver inte vara precis som det framstår, med andra ord.

Efter Livets ord-tiden tänkte nog Thomas att allt skulle plana ut och han skulle bli en "vanlig" kristen som gick till kyrkan ibland. Så blev det inte,

– På Livets ord var vi något slags elit-kristna, så efter det var jag helt färdig med allt som hade med det att göra.

I dag beskriver han sig inte som troende alls.

Thomas är 53 år och har jobbat som journalist sedan 20-årsåldern. Första jobbet var en bokrecension för NT 1984. Därefter blev det ungdomsredaktionen UngNT och även en del sport. I cirka 30 år har han varit frilansare. Sedan ett par år tillbaka är arbetar han på tidningen KIT som reporter. Han recenserar också spel i tv-programmet Gomorron Sverige. Förra året fick han utmärkelsen Årets Journalist av Sveriges Tidskrifter

Men även om Thomas bott i Stockholm länge har han inte släppt kontakten med Norrköping. Hans mamma bor kvar här liksom många av hans vänner. Och när han är här emellanåt är det en annan stad än den han lämnade på 80-talet som han möter. Drömmen om att återvända lever.

– Stockholm är för stort, det är för mycket ståhej. En vacker dag kommer jag tillbaka.