"Jag var ett lyckligt barn i en lycklig stad." Så inleder Hédi Fried "Historien om Bodri", där hon återigen skildrar hur hon i barndomen utsattes för nazisternas förföljelse av judar. Den här gången vänder hon sig för första gången till små barn, och hon fortsätter: "Det som hände sen är svårt att berätta om och svårt att lyssna på. Jag vill ändå berätta och jag vill att du lyssnar".

Boken handlar om flickan Hédi och hennes bästa vän, hunden Bodri. När Hédis familj skickades till koncentrationslägret blev hunden ensam kvar.

Jag har burit på tanken i 30 år, ända sedan jag började åka ut till skolorna. Barn i 6-årsåldern frågade alltid hur det gick med min hund och jag kände att jag ville skriva något närmare barnen, säger en matt men rörd Hédi Fried under en presentation på förlaget.
Artikelbild

| ""Hédi är en otroligt modig människa", säger Stina Wirsén som har gjort en barnbok om Förintelsen med Hédi Fried.

Hoppfull bok

När Stina Wirsén fick frågan av Hédi Fried lade hon flera andra projekt åt sidan. I sex månader har duon arbetat tätt tillsammans. Det är inte första gången Stina Wirsén tar sig an svåra ämnen, bland annat har hon illustrerat Ulf Starks bok om finska krigsbarn.

Men det här är en speciell bok, jag hade inte vågat ta mig an det här ämnet utan Hédi och jag är lycklig över att få ha jobbat med henne. Det har varit intressant och tungt men också väldigt lustfyllt, säger Stina Wirsén.
Den här boken har betytt nästan allt för mig det senaste halvåret. Min man träffade Hédi för ett par månader sedan och sade "är det du som har stulit min frus hjärta?".
Artikelbild

| "Jag tycker att boken blev väldigt fin och det hoppas jag att läsarna också tycker", säger Hédi Fried om "Historien om Bodri".

Duon var överens om att inte väja för det hemska. Samtidigt ville de göra en hoppfull bok.

Det finns ett ljus i berättelsen i och med att Hédi och hennes syster överlevde, säger Stina Wirsén.
Artikelbild

| "En av kärnorna i konsten och litteraturen är identifikation och det här är ett sätt att nå dit, till 'det hade kunnat vara jag', säger Stina Wirsén om barnboken "Historien om Bodri".

Hunden en tröst

Hunden Bodri blev Hédis tröst i koncentrationslägret, där hon och hennes syster skiljdes åt från sina föräldrar. De svalt, de var smutsiga och ensamma – men tankarna på Bodri gav värme.

Kan små barn verkligen ta till sig något så hemskt? Det tror Hédi Fried.

Det finns ingen särskild åldersgräns för när man kan börja berätta om det här för barn. Barn förstår tidigt, redan innan de förstår att de har förstått, säger hon.

Stina Wirsén menar också att barnen har rätt att veta. Litteraturens styrka - att den skapar identifikation – är dessutom något som barn sällan har problem med. Att nå de vuxna brukar vara svårare. Hon ville hålla bildspråket enkelt, och att boken skulle bli vacker.

Jag ville inte att man slentrianmässigt skulle lägga ifrån sig boken på grund av det tunga ämnet och för att den såg ful och dyster ut. Jag ville locka till läsning, förklarar hon.

Boken behövs

Båda hade en känsla av att det var bråttom att få ut boken. Och intresset har varit stort. Ett studiematerial håller på att skrivas, skolor har hört av sig och boken blir nu en ljudbok.

Den gör ringar på vattnet. Och i en hotfull tid ger det hopp att göra något konkret. Bara den här boken kan få en enda människa att rösta på något annat eller att tänka annorlunda är det värt det, säger Stina Wirsén.