Det är lite charmig retro över hela konceptet. När Svartå soffteater drar igång med sin nystartade verksamhet är det i en källarlokal som smakar 1970-talscafeteria och myssoffor från brunorangea gillestugan.

Så påpassligt då, att man valt Jan Ericsons "Herrar" som försten ut.

En modern klassiker som gör rolig sak av gruppdynamik, klassamhälle och lojalitetskonflikter, och har just 70-talet som omstrukturerad bottensats.

Artikelbild

Det är julafton och Brunells varuhus har precis stängt för helgen.

På herrtoaletten upptäcker tre män sitt prekära läge: dörren är låst, ingen kommer ut, julen är sabbad. Spelet om positionerna kan börja:

Anders Gustavsson tar direkt och med brunkostymig pondus resolut tag i rollen som chefen K G, en man med maniskt ordningssinne och vars typmässiga auktoritet i slutänden visar sig bygga på många tomma floskler.

Eric Westerbergs desperate försteförsäljare Nilsson är å sin sida chefens lojale och ängslige undersåte, men även en bandhund börjar med tiden grumsa, framför allt kring maten ?

Artikelbild

Riktig förtroendekris blir det däremot först när Andreas Anderssons snickarbyxförsedda lagerarbetare Dahls underminerande tendenser vunnit terräng - fast sen sitter chefen där med nya trumf på hand.

Sådan är kapitalismen, och det sociala kittet?

Artikelbild

En rolig uppsättning om tämligen tidlösa maktdynamiska processer och faktiskt, om ensamhet. Och där falukorven, franskbrödet, lilla nubben och Hej tomtegubbar sitter riktigt bra - även på en retrotoalett utan mobiltelefoner.