I flera tidigare intervjuer har han beskrivit sitt skrivande som planlöst, en egenskap som gör att han till och med kan överraska sig själv. Men någonstans måste man ju börja, och Michael Ondaatje brukar börja med att bestämma var berättelsen ska utspela sig.

– Miljön är viktig för mig, berättar han under vårt telefonsamtal inför Sverigebesöket.

Senaste romanen Lyktsken, med originaltiteln Warlight, utspelar sig till exempel i England för att han själv har bott där.

Artikelbild

| " Krigets efterdyningar intresserar mig eftersom övergången från krig till fred kan ha så många effekter", säger Michael Ondaatje som gästar Hörsalen i Norrköping på lördag ett författarsamtal.

– Jag bodde där i tio år och känner därför mycket väl till de områden som beskrivs, alltifrån gatorna till floderna och kanalerna. Jag ville utforska platsen efter krigsslutet, hur det kunde ha varit att leva där på 1940-talen, hur tiden och platsen kunde ha påverkat relationerna.

I Lyktsken blir tonåringarna Nathan och Rachel övergivna av sina föräldrar, som i all hast måste lämna London. En man de aldrig träffat förut, ”Nattfjärilen”, får ansvaret över dem och snart misstänker de att han är kriminell. I vuxen ålder försöker Nathan förstå de där åren, men minnet bedrar och familjehemligheterna är svåra att reda ut.

– Krigets efterdyningar intresserar mig eftersom övergången från krig till fred kan ha så många effekter.

Michael Ondaatje lever i dag i Toronto, Kanada med sin fru och författarkollega Linda Spalding. De har tillsammans varit redaktörer för den internationellt erkända litterära tidskriften Brick, men har som författare ganska olika stilar.

Artikelbild

– Det leder till intressanta samtal, säger Ondaatje, som annars är väldigt förtegen om sitt privatliv. Han berättar dock att han brukar gå upp klockan åtta på morgonen och rasta sin hund, för att sedan sätta sig i skrivarstugan 9.30 fram till fyrasnåret.

– Jag är ganska långsam på att skriva, avslöjar han.

En bok tar vanligen fem år för honom att skriva färdigt, och han skriver för hand.

– Det känns mer intimt och mindre formellt, säger han.

Den engelske patienten är Ondaatjes mest kända verk, som också har filmatiserats. 1992 vann romanen Bookerpriset och sommaren 2018 utsågs den till den bästa av alla romaner som vunnit priset under dess 50-åriga historia. Ondaatje ska också ha varit påtänkt för Nobelpriset i litteratur, men han tror inte att han någonsin kommer att känna sig fulländad som författare.

– Jag hoppas bara att jag kommer kunna fortsätta överraska mig själv, säger han.