Det handlar om cykel och cyklande. På sistone i allmänhet och just nu i synnerhet. I Motala pågår ju nämligen exakt nu den enorma tvåhjulingsfesten, världskänd och sättande en helt ny prägel på stan under en vecka.

Nog är det roligt på flera sätt; att det råder en feststämning som bara har lite med hård konkurrens och den tröttsamt hysteriska (tycker jag) idrottsyran att göra. Den handlar desto mer om att det är kul och livgivande att färdas på två hjul i ett sommarlandskap, att få göra det i vänligt samarbete och samklang med andra, mer eller mindre likasinnade. Att många jagar en ”bra” tid må vara hänt.

Motion, vård av kropp och själ och den goda känslan av att ha ansträngt sig hårt. Själv har jag cyklat runt Vättern två gånger men tagit flera dagar på mig så jag kan inte uttala mig om just den ansträngningen, att genomföra trettiomilatrampandet i ett sträck.

Däremot kan jag lovorda cyklandet i alla tänkbara tonarter. För ett par veckor sedan vevade jag i behaglig medvind en sval morgon från Motala till Borensberg och en bit utmed kanalen förbi Brunneby. Göken kokoade, lärkorna var som galna, medhavd massäck bestod av rökt Vätternröding på tunnbröd. Jag och mitt sällskap pratade under rasten om en bok vi båda hade läst, vi tog Kung Sverker tillbaka till Motala och blev duschade av kanalvatten i slusstrappan vid Borenshult.

Den chockerande varma 6 juni flydde jag flaggorna och tog en lång tur mot Vadstena och över slätten. Svettigt men magiskt. Humlor, blåklint i säden, svalkande vindar från sjön.

Jag kommer just från en veckas ledighet på Gotland, södraste delen. Gissa hur jag färdades. Just det. Måste vara typ femtiofjärde gången jag skådar det landskapet från en liten sadel. Men jag har inte räknat.

Under våren har jag haft den stora glädjen att vistas en del på en ö i Stockholms ytterskärgård. En höjdpunkt under de dagarna brukar vara att cykla till handelsbon. Tyvärr (eller tack och lov?) förestås den inte av en handelsman i vit båtmössa med penna bakom örat, presiderande bak en våg och med hyllor av Tomteskur, läderstövlar och Pellerins Margarin bakom sig. En modern butik, om än rätt liten. Men ändå. Fin cykeltur med packade cykelkorgar på väg hem, till tonerna av tärnors skri, båtar på fjärden och de numera färre ejdrarnas liksom missnöjda knorrande.

Okej, detta är en kulturspalt. Visst finns det böcker om cyklande. En fin en är musikern David Byrnes ”Bicycle diaries” (Penguin Books). Om hans cyklande i New York och andra platser världen runt, varvid han upptäcker det som egentligen bara en cykelburen hinner se, utan att trötta ut sig.

”Vit man lat, sitter när han går”. Påstod en indian ha sagt om en cyklist. Säkert inte sant. Men rätt.

God sommar, trampa lätt.