Det är klart att en hårt drabbad avfolkningsbygd som Linköping, där bruket lagts ned och arbetslösheten stiger med raketfart, inte har råd med extravaganser som en kommunal biograf... 

Eller vänta lite! Det här är ju Sveriges femte största kommun räknat till folkmängden, en stad med stark tillväxt och framtidstro, platsen "där idéer blir verklighet". 

Har Linköpings kommun verkligen inte råd att fortsätta hyra EN salong i Filmstaden, när Norrköpings kommun kan driva en hel kommunal biograf, Cnema, med ett filmutbud i toppklass?  

Artikelbild

| Pawel Pawlokowskis prisbelönta "Ida" var den första filmen som visades av Linköpings Filmsalonger.

Linköpings Filmsalonger tog sin början i februari 2015, med en konferens i Konsert & kongress. Svenska Filminstitutet var på plats och kunde visa statistik som avslöjade att när det gällde filmutbudet låg Linköping på fjortonde plats i Sverige. Sedan Sandrews biograf i Filbyterhuset lades ned hade Linköping fått ett alltmer likriktat och utarmat filmutbud. 

Konferensen var också startskottet för en vecka, i samarbete med Filmstaden, när några filmer som gjort stor succé på festivaler och i kultiverade samhällen visades. Invigningsfilm var polska "Ida", som fått full poäng av recensenter överallt och till och med visats i Motala och Mjölby (där Svenska Bio driver biograferna), men inte i Linköping.  

Hösten 2015 satte Linköpings Filmsalonger igång på riktigt, och sedan dess har alltså i snitt 6,8 filmhungrande medborgare i Sveriges femte stad masat sig iväg till salong 3 i Filmstaden.

Det är en ganska kass siffra. Ärligt talat: när jag såg "Koko-di koko-da" 31 augusti gick halva publiken (två personer) mitt i filmen, och bara min bror och jag fick se den otroliga twisten i slutet som gjorde den till en av årets häftigaste filmupplevelser. Men när vi såg premiären på "Gräns" 2018 var det fullsatt, och stämningen var elektrisk. 

Själv har jag missat många av Filmsalongernas filmer för att hälften av föreställningarna hålls på eftermiddagen. Jag kan också tycka att det varit för stort fokus på dokumentärfilm och jag har en lång lista på angelägna filmer som inte visats här, TROTS Linköpings filmsalonger. Danska "Hjärter dam", till exempel, och isländska "Woman at war". 

Men för det mesta har Linköpings Filmsalonger erbjudit möjligheten att se fantastiska och annorlunda filmer från hela världen och Sverige, inte minst. I helgen visas "Bortom det synliga", dokumentären om Hilma af Klint. Passa på att se den nu, innan alla lite smalare filmer förpassas bortom det synliga i Linköping.