För åratal sedan öppnades den imponerande Lokverkstan för ett antal konserter och teateruppsättningar. Jag minns särskilt en spelning med Fläskkvartetten och jag minns den osannolika baren som var formad runt det jag tror var en stor motor mitt den enorma, råa hallen.

En känsla av att befinna sig i en hipp New York-miljö, ett stenkast från min egen bostad på Verkstadsön. Helt magiskt. Men det är länge sedan.

Där gavs under samma period den stora uppsättningen av musikalen ”Teaterbåten” några sommarkvällar. Också en minnesvärd upplevelse. Scenografin var en väl tilltagen båt – och en veteranbil från Motormuseet kom inrullande i föreställningen, rattad av Ulf Holmertz, vill jag minnas. Snyggt.

Sedan gick en massa tid när inget hände. Förrän ett misstag begicks. En vinter värmdes Lokverkstan upp av ett gäng effektiva fläktar som utifrån blåste in varmluft i hallen, via rör genom de nyrenoverade fönstren. För här skulle det vankas julbord.

Länge stod dessa fläktar på och pumpade in behaglig krogvärme till långborden. Inte bra, skulle det visa sig. Det ledde till det som gör att Lokverkstan än i dag står där, tom och stängd och med en inredning som rasar; innertaket lossnar och ingen får vistas i lokalen. Så har det varit i många år. Och inget har hänt.

Till nu, som det ser ut. Kommunens nya ledning har beslutat sälja Lokverkstan och det lär finnas en intresserad köpare. Även intilliggande Plåtverkstan är till salu. Dessutom Rundradiomuseet uppe på Bondebacka.

Privatisering kan man tycka vad man vill om men inget kan vara viktigare än att dessa unika byggnader tas om hand och används. Egentligen till nästan vad som helst, är jag benägen att anse. Men bara nästan. En köpare borde inse potentialen för byggnaderna att bli spelplatser för kultur; konserter, teater, krogverksamhet, ateljéer, byggprojekt, kanske idrott. Kort sagt: liv. Inne i och utanför husen.

Sommartid finns här kanalbåtslivet, kaféet, campingen och vandrarhemmet vid dockan, Borenshultsslussarna en bit bort, där det är liv och rörelse under hela kanaltrafiksäsongen.

Om nu Motala ska fortsätta att utvecklas från industristad till upplevelseindustristad för både ortsbor och turister, med tanke på Göta kanal, Vättern, Lalandia och Varamon, så torde det vara tvunget att kommunen hittar en köpare av dessa hus i Verkstan, en som förstår vad det är hen köper.

Nyligen läste jag att kommunen även planerar en gästhamn där kanalen vidgar sig mitt emot Lok- och Plåtverkstan, nära Mallboden. Bra idé det också.

Med risk för att låta som en ledarskribent: bra att en ny kommunledning tar tag i saker som den gamla bara tycks ha stått handfallna inför medan åren bara gick.

En sak är säker: Det här området i Motala får inte längre stå och dö i tystnad.