Krönika

Dessutom advent, som inte betyder väntan utan ankomst, men ändå: den vanliga julen och det vanliga julhandelsrekordet som redan skymtar, även om årets klapp är bestämd att vara ett återvunnet klädesplagg. Jag ska försöka ge mig själv ett återfunnet plagg genom att leta i förrådet efter en förlupen raggsocka.

I skrivande stund råder samma väntan som senast på en regering. Jag ber att få citera Stockholmsteknologernas klassiska humortidskrift Blandaren, grundad 1863: ”Av sysselsättningspolitiska skäl måste vi tyvärr ha en regering.”

Och apropå ett annat nolläge: ”Akademien startade med två tomma stolar och nu har den snart arton.” Också Blandaren. En mycket vis skrift.

För två veckor sedan kom från Trump-administrationen en rapport om klimatförändringar: den globala medeltemperaturen är mycket högre och ökar i en snabbare takt än vad den moderna civilisationen har upplevt. Det kan bara förklaras av mänskliga aktiviteter. Rapporten kom från vita huset men går på tvärs mot presidentens syn på saken.

Trump har kallat klimatförändringar "en bluff" men har backat lite: ”Jag tycker inte att det är en bluff, jag tror att det förmodligen har blivit en skillnad, men jag vet inte att det är på grund av människopåverkan”, har han sagt. Eller twittrat?

Okej. Vi får vänta. På nästa presidentval, om inte USA har brunnit ner innan dess.

I Dagens Nyheter läser jag en intervju med Jennifer Egan, amerikansk författare. Hon var i sin ungdom tillsammans med ingen mindre än Steve Jobs, mannen som satte smarta telefoner i allas våra händer. Våra moderna handbojor.

”Man kan inte riktigt skylla på honom, säger Egan. ”Det skulle ha inträffat ändå.”

”Oundvikligen skulle vi alla förr eller senare hålla i ett verktyg som kan göra allt. Mobilen kommer snart att sitta ihop med oss.”

Vi behöver alla inse vår enskilda betydelse för världen, till exempel i fråga om klimatförändringarna, menar Jennifer Egan. ”Denna närsynta, skärmcentrerade existens leder i motsatt riktning: till narcissism, en kult av individen och en upptagenhet vid det yttre.” Därmed, menar hon, blir vi stadigt mindre beredda att försaka något för allmänhetens bästa.

Det är väl bara att vänta. På att hon ska få fel.

Men jag vill citera ur Blandaren igen: ”Eftersom jag struntar i hur jag mår känner jag mig rätt glad.” Och: ”Hur mår ni? Bra, tycker jag. Är det ert slutgiltiga svar?”

Men detta är kultursidan och jag slutar med lästips, kanske julklappstips om böckerna är tryckta på returpapper (ljudböcker gills): ”Mannen i skogen – en biografi över Vilhelm Moberg” av Jens Liljestrand, ”Outsidern” av Stephen King, ”De dubbelt så bra” av Bengt Ohlsson, ”Skrivliv” av Gun-Britt Sundström, ”De vänsterhäntas förening” av Håkan Nesser.

Läs och var glad.