I förra boken "Artighetsreglerna" handlade det om en fattig ung kvinna som fick ta sig fram i den högre societeten utrustad med bara sin charm och intelligens. I nya boken möter vi greve Rostov just som han i en summarisk rättegång 1922 i Moskva döms till husarrest för en påstådd kontrarevolutionär dikt.

Redan i det inledande rättegångsprotokollet (låt er inte avskräckas av det, det blir inget mer) serveras vi en man som möter motgångarna med mild humor och djup humanism. En avdankad greve stod inte så högt hos bolsjevikerna så självklart får han vara glad att han inte skjuts direkt utan bara får flytta från sin stora svit på Hotell Metropol till ett litet rum på vinden. Här ska han sedan bo under decennier framåt alltmedan Moder Ryssland obevekligt rullar på under röd terror, världskrig, kallt krig vidare mot alltmera tö.

Hotell Metropol blir ett slags "världen i en vattendroppe" när Amor Towles berättar på sitt egensinniga sätt. Här finns det mesta: humor, Rysslands historia, romantik, filosofi, vin och matkunskap i den högre skolan, vänskap, glädje och djup sorg. Greven – som väl fått namnet Alexander Rostov som en vinkning till Leo Tolstojs "Krig och fred" – lever enligt maximen att "tar du inte hand om omständigheterna så tar dessa hand om dig". Han anser också att av alla essäisten Montaignes maximer är den om att "tydligaste tecknet på visdom är ett gott humör" den viktigaste.

Det är också lätt att bli intagen av denne gentleman i ordets rätta bemärkelse. Han är utan att någonsin snudda vid att vara menlös en snäll och omtänksam människa. Han behandlar alla omkring sig med respekt och värdighet. Han är förvisso aristokrat ut i fingerspetsarna och svarar under rättegången på frågan om vilket yrke han har att "en gentleman har inget yrke, han är". Med tiden, när guldet som är gömt i hans skrivbord är slut, ger han sig dock in i det han behärskar: som en kugge i hotellets restaurang.

Trots att han aldrig lämnar hotellet möter greven många olika personer. Han blir vän med den unga flickan Nina, en vänskap som i slutänden gör att han tar hand om dennas dotter Sofia. Nina tillhör de entusiastiska ungdomarna som ska ut och omvandla Ryssland till en modern stat, ett projekt som inte direkt löper friktionsfritt.

Människorna som greven möter på hotellet är mestadels fiktiva men ett antal är historiska personer. Hans sammanträffande med till exempel Nikita Chrusjtjov får avgörande konsekvenser. Andra får vara typexempel på olika förhållningar att överleva i ett repressivt samhälle: medlöparen eller medkännaren. Eller förstås, den vanligaste; den som blundar och håller för öronen. Hans annorlunda kärlekshistoria med den undersköna skådespelerskan Anna Urbanova kanske får tillskrivas den manliga drömsfären, men skildras romantiskt och insiktsfullt på samma gång.

Det är främst två känslor som lever sig kvar efter läsningen: dels är det lätt att bli hungrig efter alla uppräkningar av maträtter och drycker. Sedan får jag en mycket stark längtan efter att bli en gentleman, det är en livshållning som jag starkt sympatiserar med.

Tilläggas ska också att Jan Hultman och Annika Hultman Löfvendahl har gjort ett superbt jobb med översättning, både i bevarandet av det flytande och snudd på lättsinniga språket och i alla de citat som finns från mer eller mindre kända verk.