Leonardo DiCaprio har dejtat bikinimodell efter bikinimodell genom åren. Men varken när han träffade Erin Heatherton, 23, Toni Garrn, 22, eller Kelly Rohrbach, 25, tycktes Amors pilar träffa rätt.

I serieromanen "Den rödaste rosen slår ut" utgår Liv Strömquist från filmstjärnans oförmåga att bli kär, och med hjälp av sociologer och filosofer tar hon sig an frågan: hur mår kärleken i vår tid?

Ett av kapitlen i boken handlar om varför kärleken tar slut och jag tänker att det egentligen är lika gåtfullt och mystiskt som varför förälskelse uppstår eller inte uppstår, säger Liv Strömquist.
Artikelbild

| Liv Strömquist använder sig av forskning, filosofiska tänkare och sociologer för att undersöka kärleksrelationer i dagens samhälle.

Liksom i många tidigare serieromaner använder hon sig av populärkulturen, "vår tids allmängods", för att förklara olika teorier. Men läsarna får också bekanta sig med Sokrates kärleksbravader i antika Grekland och författaren Hilda Doolittles intensiva förälskelser under början av 1900-talet. Varför känner Hilda Doolittle så starkt, när deltagare från SVT:s dokusåpa "Gift vid första ögonkastet" tycks överanalysera varje steg i en relation?

Mer romantisk

Det är inte första gången som Liv Strömquist närmar sig ämnet. 2010 gav hon ut "Prins Charles känsla" som då beskrevs som "en spark rätt upp i tvåsamheten". Nio år senare har Liv Strömquist börjat se på saken på ett lite annat sätt.

Den här boken är mycket mer romantisk, den andra var ganska rationell. Ingången i "Den rödaste rosen slår ut" är mer en motargumentation mot det rationella vetenskapliga sättet att se på känslor, säger hon.
Artikelbild

| Liv Strömquists serieroman "Den rödaste rosen slår ut" släpps den 29 augusti.

I serieromanen ringar Liv Strömquist in narcissism, fixeringen vid rationella val, och prestationssamhället som några anledningar till att människor i dag tycks ha svårare att känna känslan förälskelse.

Precis som att man kan vara duktig på att gå ner i vikt eller på att ta en juristexamen ska man också prestera i en kärleksrelation. Men just den typen av händelse, förälskelse, är inte förenlig med en egen prestation. Det handlar snarare om att ge upp och förlora kontrollen, säger Liv Strömquist.

Fokuserar på det positiva

Samtidigt menar hon att människor i dag förväntas kunna slå på och av känslor när det passar. Själv kan Liv Strömquist inte känna igen sig och anser snarare att förälskelser har stått utanför hennes kontroll.

Jag upplever att själva känslan helt enkelt är sådan till sin natur - och samtidigt lever vi i ett samhälle i dag där idealet är att vi ska ha väldigt mycket kontroll över vårt eget liv, "self-empowerment", "jag kan skapa mitt eget öde".

Den individuella friheten fungerar också som en piska, enligt Liv Strömquist. Skillnaden är att du nu piskar dig själv – lyckas du inte så har du dig själv att skylla.

Ingen skulle vilja återgå till ett samhälle där kvinnor inte får öppna ett eget bankkonto. Men samtidigt som moderniteten har fört med sig massor av positiva saker, har det också fört med sig negativa och jag tror att man tenderar att bara tänka på det positiva, säger hon.

"Inte tvärsäker"

Samtidigt lämnar hon brasklappar i serieboken när det kommer till resonemangen och slutsatserna. Och mot slutet slänger hon in en ursäkt till poeter, filosofer och forskare för eventuella missförstånd och bristfälliga förklaringar.

Jag ville göra det möjligt att dra egna slutsatser, även om jag tror att det är framlagt på ett sätt så att jag ändå argumenterar för ett mindre rationellt sätt att se på det, säger hon och tillägger:
Jag är inte tvärsäker på olika saker, jag tror att de flesta saker är på en massa olika sätt samtidigt, säger hon.

Nästa gång hon tar sig an kärleken i en serieroman skulle det lika gärna kunna bli en helomvändning, säger hon och skrattar.

Jag kanske kan göra en bok om det här ämnet var tionde år fram till att jag blir 70.

Rättat: I en tidigare version av texten fanns ett felaktigt årtal i faktarutan.