Under den senaste veckan har det förts en intensiv debatt om ung scen/östs föreställning ”Marken brinner” och nedläggningen av densamma. Som konstnärligt ansvarig vill jag ge min syn på ett par av de saker som sagts och tydliggöra min hållning.

Ung scen/öst lade ner ”Marken brinner” av arbetsmiljöskäl. Flera skådespelare mådde akut dåligt. Jag hade underskattat svårigheterna för ensemblen att spela föreställningen, och behovet av att förbereda skolorna. Vi försökte lösa det genom att knyta pedagoger till projektet, men det räckte inte. Ensemblen mådde för dåligt, det blev för tungt att spela. Beslutet att lägga ner var sorgligt men helt nödvändigt.

Inte rätt eller fel

Teater går ofta att tolka på olika sätt. Tolkningarna behöver inte utesluta varandra, det handlar inte om ”rätt” eller ”fel”. Liksom skådespelarna har även publiken rätt till sina upplevelser. Under veckan som gått har "Marken brinner" fått kritik från polis, lärare och elever. En skolklass på Platengymnasiet skrev en välformulerad teaterkritik där de framförde sin syn på den föreställning de såg. Jag beklagar att dessa elever känt sig utpekade som orsaken till pjäsens nedläggning. Det stämmer inte och det har Ung scen/öst aldrig menat.

Undrande till polisen

Ung scen/öst gör många olika sorters scenkonst. Den konstnärliga integriteten är viktig och regissören till ”Marken brinner” valde att berätta om rasism från de drabbades synvinkel, med ett formspråk präglat av spoken word-poesi. Men även publikens integritet är central och våra produktioner bygger alltid på frivillighet. Att inte gilla en pjäs är helt i sin ordning. Kritik, positiv som negativ, är något som teatern ständigt lever och lär av. Men det finns gränser. Jag ställer mig undrande till att polisen går ut och recenserar pjäsen men är tyst om de polisanmälda hakkorsen. Rasistiska symboler är inte en ursäktlig form av ”kritik” mot en föreställning, oavsett vad man tycker om den. Hakkors står för rasism, nazism och förintelse och väcker stark rädsla och ångest hos många. Skådespelare är också människor, även om vi som publik ibland kan tro att de klarar av vad som helst.

Mitt hopp är att ”Marken brinner” ska leda till fortsatta samtal om pjäsens teman och en utveckling av den dialog som Ung scen/öst sedan länge har med skolorna. Jag hoppas att skådespelarna orkar stå på scen igen, och att vuxna och elever kommer tillbaka till teatern. Därför har vi bjudit in klassen på Platengymnasiet att vara våra skarpaste kritiker till våren. Vi hoppas att de tackar ja. För vi vill fortsätta att arbeta nära publiken och göra teater som väcker känslor, tankar och diskussion.