Schlagerpop

Kingislandmusic

Egna texter, egen musik – ”lite mer nära och lite mer personligt”. Det är lätt att övertolka Lena Philipssons ord om nya skivan ”Jag är ingen älskling”, att läsa texterna om ett smärtsamt uppbrott som raka dagboksanteckningar. Men La Philipsson är alldeles för smart för att blotta sig och sitt eventuellt blödande hjärta. Det hon berättar om är så allmängiltigt att de allra flesta (i medelåldern) kan känna identifikation: drömmar som går i kras, kärlekar som sviker, lyckan i en – visserligen helt omöjlig men livsbejakande – flört.

Tyvärr bjuder texterna på betydligt fler positiva överraskningar än musiken. För lite märkligt är det ändå att Lena Philipsson anno 2015 låter dammigare än för tio, femton år sedan. Visst kan man med lite välvilja betrakta spår som ”Kysser dina fotspår” och ”Gråt inga tårar” som härligt retro, men då ska man verkligen älska schlagerartisten Lena Philipsson. Av popvibben från de senaste skivorna finns inte mycket kvar. Det är inte utan att man saknar åtminstone en av Lenas gamla relationer – den med en synnerligen kompetent låtsnickrare. Kom tillbaka, Orup, allt är förlåtet! (TT)