Pilsnerfilm från skämt till allvar i 20 år

Från början var det mest ett studentikost skämt. Men i dagarna har Pilsnerfilmens vänner firat tjugo år som livaktig förening.

Peder Claesson (i mitten) drog igång Pilsnerfilmens vänner 1997. Lennart Angvik (till vänster) har varit med sedan början. Sven-Åke Brofors är föreningens kassör.

Peder Claesson (i mitten) drog igång Pilsnerfilmens vänner 1997. Lennart Angvik (till vänster) har varit med sedan början. Sven-Åke Brofors är föreningens kassör.

Foto: Daniel Erlandsson

Film2019-10-16 22:47

Peder Claesson var med från början, på Lärarhögskolan i Linköping 1997. Tillsammans med kollegan Lars Nilsson anordnade han en filmkväll som utannonserades under rubriken "Från Pensionat Paradiset till Änglagård". Femton personer kom på visningen, tittade på film och åt korv.

– När jag kom hem skickade jag ett fax till TT vid tolvtiden på natten och berättade att vi skulle starta ett filmsällskap som hette Pilsnerfilmens vänner. Jag brukade skicka om matematikkonferenser som ingen skrev om, men det här slog igenom. 

Nyheten fick snabb spridning och Peder Claesson satt snart i tv-studion och pratade om föreningen. 

Formellt bildades föreningen dock något senare, 1999 i Bestorp. Där finns också Eklunda bio, där man med undantag från de allra första åren har visat sina filmer.

I år kunde man alltså fira tjugo år som förening. Ett firande som ägde rum på Kårhuset Kollektivet. Specialinbjudna gäster var bland andra konstnären Leif Zetterling med hustrun Lena Söderblom, skådespelerska, regissör och dessutom dotter till Åke Söderblom –  känd från en lång rad 30- och 40-talsfilmer.

Sex gånger om året följer föreningen sitt numera väl etablerade koncept. Bullens varmkorv, pilsner, film och därefter kaffe. Salongens hundra platser brukar alltid vara fyllda.

– Den sociala biten är viktig, man träffas och dricker kaffe och pratar, säger Lennart Angvik, styrelsemedlem som har varit med från början.

Vad som är pilsnerfilm är inte helt lätt att fastställa i detalj. Föreningens stadgar talar om "svensk film från företrädesvis 30- och 40-talet av huvudsakligen folklig karaktär."

Ett känt exempel i genren är "Pensionat Paradiset" från 1937.

– Den blev oerhört utskälld men är numera en kultfilm. Kultureliten i Sverige samlades till en protestaktion, bland andra Vilhelm Moberg talade. Men det är de här filmerna som har överlevt, säger Peder Claesson.

Frågan om finkultur och skräpkultur är som bekant inte lätt:

– En termin hade vi svårt att få loss filmer från Filminstitutet och blev erbjudna tre av Ingmar Bergmans, men på det tappade vi några medlemmar som begärde sitt utträde, säger Peder Claesson.

Hur ser då framtiden ut för föreningen, som har ungefär 260 medlemmar?

– Den är dömd att gå under som alla andra föreningar, men det är inget som visar det nu, säger Lennart Angvik.

Den nyvalda styrelsen med ordförande Göran Winström ger tvärtom gott hopp om jubileum om tio år igen, menar Peder Claesson.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!