Omkring 80 grafiska verk i urval presenteras. Men under sju årtionden har han producerat omkring 500 olika grafikblad. En helt otrolig mängd! För att inte tala om alla stora målningar han skapat. På motsatt sida i det högresta ateljéhuset finns svartvita arbeten. Här blir det politiskt-satiriska greppet tydligare.

Han behåller sitt skarpa bett, den gode Almlöf, timid och lågmäld som person, men intensiv i konsten. De äldsta verken är porträtt från 1953–1955 och de senaste från 2015 med de typiskt almlöfska slättlandskapen mot Vättern. Starka färger i rött, gult, blått och grönt. Här finns ofta också en finstämd poesi med ljusatmosfär och minimalism i formspråket som jag tycker om.

I de svartvita bilderna har ju Almlöf annars tillämpat ett medvetet men ganska grovhugget formspråk ungefär som Bror Hjorth, Sven X:et Erixson eller Petter Zennström. Ett arv från den tyska expressionismen under mellankrigstiden. Ett språk som också lämpar sig för snabb samhällskritik.

Artikelbild

”Katastrofen i Kisa. Kakera ä slut”. Exempel på Almlöfs humor.

Samhälle och natur är återkommande och sammanflätade teman i Almlöfs intressesfär. Därför också naturligt med ett konsekvent miljöengagemang i hans konstnärliga gärning. Genom att lyfta fram naturens skönhet och växtkraft blir viljan till skydd och omsorg större.

Nästa år fyller Bertil Almlöf 90 år. Man har all anledning att lyfta på hatten och buga inför denna idoga och uthålliga konstnärsgärning. Aktningsvärd produktion. Respekt. Imponerande.