Översättning: Leif Jacobsen

Albert Bonniers Förlag

Hur lätt ideologierna väger när personliga eller nationella intressen står på spel demonstrerar den danska thrillerförfattaren Jussi Adler-Olsen i sin nya spänningsroman ”Washingtondekretet”.

Artikelbild

| Författaren. Jussi Adler-Olsen, född 1950 i Köpenhamn, har tidigare belönats med bland annat Glasnyckeln för bästa skandinaviska kriminalroman.

I ett flöde av händelser visar han hur kort vägen är mellan en drömd idealstat utan våld och en polisstat där alla mänskliga rättigheter sätts ur spel. Mitt i stormen står den bräckliga människan, lätt att skrämma och ängslig in till döden för att mista sina små favörer.

Ur massan träder regissörerna av ondskan fram. Parallellen till Hitlers uppgång och fall är ingen slump. Där finns också de få som är beredda att betala det pris det kostar att förbli en anständig människa.

En av dem är huvudpersonen Doggie. Hon är sexton år när hon blir amerikansk folkidol som en av tre vinnare i en frågetävling den demokratiske senatorn Bruce Jansen startat som led i sin PR-kampanj.

De två andra är den överviktiga svarta hemmafrun Rosalie och den skinntorre lille sheriffen T Perkins, baddare på dart. Med en välriktad dartpil kommer han sexton år senare att ändra historiens gång.

De tre vinnarna inbjuds följa med senator Jansen till Peking. Där ser de hans hustru knivhuggas till döds. Närvarande är också journalisten Bugatti och den unge Wesley, talskrivare åt Jansen. Händelsen sammansvetsar de fem för livstid.

Sexton år senare kommer de att tillsammans jaga efter sanningen. Då har Jansen just blivit president. Vid segerfesten skjuts hans höggravida andra hustru till döds inför Doggies, Wesleys och Bugattis ögon. Inte heller barnet kan räddas.

Doggies far, en stormrik hotellkedjeägare, grips, anklagad för att ha anstiftat mordet. Hans fängelsetid i väntan på dödsstraffet är en viktig ingrediens i boken.

Efter dödsskjutningen börjar en häxdans. Makthungrarna skyr inga medel för att hetsa allmänheten åt sitt håll. Prickskyttar som till och med dödar barn, mordpatruller och så vidare utnyttjas för att jaga upp stämningen.

Jansen rycker åt sig all makt, sätter kongressen ur spel, kallar hem alla amerikanska trupper utomlands och fyller gator och torg med soldater, allt för att bana väg till det förlovade land utan våld och arbetslöshet som är hans mål. Men bakom honom håller en Hitler-vålnad i trådarna, beredd att rycka åt sig makten.

Det är ett djävulskt skickligt jobb Adler-Olsen gjort. I ett efterord beskriver han FEMA, USA:s kris- och katastrofmyndighet, med möjlighet att bilda skuggregering under skuggpresident i händelse av krig eller katastrof. Kopplingen till romanens händelser är uppenbar.

Sentimentalt och bloddrypande skriver denne Danmarks deckarkung om mänskliga relationer och händelser som tyvärr känns igen från verkligheten. Han lyckas prångla in så mycket av allting i Washingtondekretet att man är halvt knockad efter läsningen.