Glitter och gala – vilken bra idé att fylla den formen med ett Barbra Streisand-tema! Hon var och är en annorlunda, profilerad och mångsidig artist, väl värd att uppmärksamma.

Söderbergs självlysande makeup och maner är så visuella att man nästan glömmer hans röst. Men karln kan verkligen sjunga! Bland annat gjorde han ”People” underbart fint.

Ida Sand sjöng företrädesvis ballader, inte med samma utspel som de andra, men så satt hon ju också vid pianot och sjöng - lite försiktigt, men snyggt. Samtidigt dirigerade hon orkestern!

Artikelbild

Backman var scenens drottning. Mycket av kvällens repertoar var ekon från Broadway, men Backman sjöng också ett par sånger från samarbetet med Bee Gees, exempelvis ”A woman in love” – lika bra som originalet, om ni frågar mig…

Jag är inte alltid helsåld när Blåsarsymfonikerna doppar ner tårna i pop och jazz och musikal, men det här var fantastiskt bra gjort. Till det intrycket bidrog i mycket hög grad Mats Hållings solida arrangemang.

Orkestern tackade Lars Sehlstedt, som nu går i pension efter 50 år (!) i orkestern – imponerande! I samband med det presenterade sig Östgötamusikens nye chef Anders Jalkéus.

Artisteri, inramning, röster och arrangemang i all ära, men det här var i första hand själva sångernas triumfkväll, med tidlösa höjdare som ”Send in the clowns”, ”Alfie” och ”The way we were”!

Artikelbild

Jag har ett par reservationer: det kändes lite fumligt, ingen ”höll i det” och inte ens orkestern verkade riktigt förstå när det var dags för paus. Och ljudet: trots de starka rösterna var sången och texterna svåra att uppfatta så fort blåsarna spelade mezzoforte eller starkare.

I övrigt: strålande!