Det finns en särskild plats i utvisningsbåset för män som säger ”grattis på kvinnodagen” till kvinnorna i sina liv. Den 8 mars är dagen då feminister världen över sätter ljuset på våld och diskriminering mot kvinnor. Rosor och choklad undanbedes.

Men om vi nu ska fira något, så är det väl att det finns kvinnor som Ruth Bader Ginsburg. I ett kvarts sekel har hon varit en av domarna i USA:s högsta domstol – numera sitter hon där som en av få progressiva röster. Den 15 mars blir hon 86 år gammal, och det liberala USA följer turerna kring hennes hälsotillstånd (hon har genomgått flera cancerbehandlingar) med hjärtat i halsgropen, eftersom den nuvarande administrationen aldrig skulle släppa fram en efterträdare med lika radikal profil.

Men ”The Notorious RBG” – som hon kallas av sina yngre fans – är av segt virke. Under hela sin karriär har hon mötts av stängda dörrar, och varje gång har hon lyckats dyrka upp de rostiga låsen. Med knivskarp intelligens och extremt hårt arbete har hon fört USA:s kvinnor in i framtiden.

Artikelbild

| Makarna Marty och Ruth Ginsburg (i filmen spelade av Armie Hammer och Felicity Jones) hade ett jämställt äktenskap, något som inte höre till vanligheterna på 50-talet. Pressbild. Fotograf: Jonathan Wenk

I höstas kom en rosad dokumentärfilm om hennes liv, och nu är det dags för Hollywoodversionen. Felicity Jones (”Star wars: Rogue one”) spelar huvudrollen som den unga Ruth som kommer till Harvard Law School 1956, en av få kvinnor i ett hav av män. Hon möter diskriminering dagligen, men får villkorslöst stöd av maken Marty (Armie Hammer) som delar ansvaret för hem och barn.

Filmen gör ett hopp från instängt 50-tal till frisinnat 70-tal, och det är här som den verkligen tar fart. Ruth är universitetslärare i juridik och möter unga kvinnor – inklusive sin egen dotter – som kräver likhet inför lagen. Men domstolarna har fastnat i en förlegad kvinnosyn, där gamla prejudikat sätter stopp för all utveckling. Ruth och Marty hittar ett fall där en man har blivit könsdiskriminerad, och ser möjligheten att slå in en kil i det rigida systemet.

”En kvinna bland män” är både ett rafflande rättegångsdrama (under en scen håller jag så hårt om min penna att jag får kramp i armbågen), en sorts ”Rocky”-historia om att falla och ständigt resa sig, ett relationsdrama mellan mor och dotter, och en bombastisk hjältesaga för kvinnorörelsen. Den får mig att upprepade gånger falla i gråt.

När verklighetens Ruth Bader Ginsburg – både spröd och orubblig – dyker upp i slutscenen vill jag ge henne hela världen. Inklusive en väldigt stor ask choklad. (TT)