Det lilla kapellet i Slätmon mellan Rimforsa och Kisa bjuder sedan flera år på sommarmusik i form av kammarkonserter med unga musiker på elitnivå. Vacker miljö och lantlig fridfullhet bidrar till god stämning.

Denna kväll var det stråkar och piano. Mozarts pianokvartett nr 2 var en lämplig start. Mild musik som blandade sig fint med sommarens omgivande ljud genom öppna fönster.

Tolkningen var behärskad med en stadig puls i inledningen. Den lugna andra satsen var lite trevande men med en ljuv och eftertänksam känsla. Avslutningen är oftast livlig hos Mozart. Här närmast uppsluppen. Spelet var lekfullt och med mycket energi mot slutet.

Beethovens sista violinsonat (nr 10) kan tyckas vara ganska näraliggande musik. Men med den sene Beethoven (op. 96) öppnas dörren till en annan värld där gängse musikaliska former inte råder.

I den andra, lugna satsen lyckades Elna Carr och Håkan Quennerstedt förmedla en meditativ närvaro. Mycket uttrycksfullt. I de snabba satserna var det ett tätt och rytmiskt distinkt spel. Med stora kontraster i den avslutande delen; från sirligt till dramatiskt.

Efter paus var ändå kvällens höjdpunkt: Pianotrio nr 2 av Sjostakovitj. Den uruppfördes 1944 och hör till de av tonsättarens verk som bär spår av andra världskrigets fasor.

Trion börjar och slutar med kärva toner som uttrycker en naken ödslighet. Här finns milda, fingerknäppta och dämpade rytmer (pizzicato) som plötsligt slår över i kraftfulla utbrott. Det är stor dynamik, stora kontraster i både uttryck och volym.

Samtidigt finns pådrivande dansanta motiv som blir till en obönhörlig puls, som en maskin, men förvriden och skev. Cello, violin och piano bildade en fin helhet i förmedlingen av denna starka berättelse.

Fotnot: 29/7 spelar blockflöjtvirtuosen Per Gross barockmusik i Slätmon och 7/8 framträder Sätterströmska sällskapet med Mendelssohn och Debussy.