De både kulturpersonligheterna höll en introduktion vid torsdagens premiärkväll i ett fullsatt magasin i Bjärka-Säby utanför Linköping.

”Ho´ ska heta Helga” – en välfunnen titel i ett musikaliskt bygdespel om ”oäktingen” Helga Maria som senare skulle bli författaren Moa Martinson. Hon föddes 1890 av ogifta pigan Kristina i Vårdnäs socken. Kyrkoherde, storbönder och sockenstyrelse var inte nådiga. Synd, skam och försörjningsproblem.

Den två timmar långa föreställningen skildrar bygdelivet och villkoren för folk i slutet av 1800-talet. Här finns alltså bakgrunden, ursprunget till Moas livsvärderingar. Hårt och orättvist var livet för hennes mor och morföräldrar som bodde i ett litet torp.

Det är en brett målad fresk med en avancerad väv av scenväxlingar, dialoger och musik. Ett så stort antal människor medverkar. Intensitet, närvaro och engagemang är inte att ta miste på. Många färgstarka och utmejslade karaktärer tar plats som till exempel berättaren Post-Lovisa, Amerika-Gertrud, Moas morfar Nils-Peter, den överförfriskade prästen, elake bonden Hellman, bibeltrogna Märta. Den lilla, pigga flickan Ellen som spelar Helga har rätt temperament för en scenkarriär.

Linnea-kören gör en stämningsskapande och viktig insats. Partier som konstnärlig performance är suggestivt och uttrycksfullt. Den lilla orkestern likaså är mycket skicklig.

Men jag saknar att folkmusiken inte fick större plats. Tänk på 1970-talets nyrenässans för traditionell och oborstad spelmansmusik. Det måste ju har varit sånt man hörde på bygden, inte högkulturell ”finmusik” med höga tonlägen åt operahållet. Skillingtryck och rytmisk, fotstampande dansmusik hade gett ett helt annat sväng och atmosfäriskt tryck i magasinet.

Helhetsupplevelsen är ändå en fantastisk kväll. Vilken berättelse, baserad på barfotaforskning i bygdens historia. Vem visste att Moa hade sina rötter just här och inte i Norrköping? Den traditionellt borgerliga teatern med grälande makar i finrummen behöver ha sin motvikt i historier som skildrar livet som de var för de flesta människor i det forna fattig-Sverige. Och att människor i dag verkligen bryr sig visar verkligen både publik och scenensemble med spelet om Helga-Moa med full kraft.