Linnefors förlag

Jan L Ohlsson, huvudperson i kreatören Lena Nordenjacks debutroman, är resultatet av en hemsnickrad konstgjord befruktning inkluderande bland annat en bensintratt och en hårtork. Därav kommer det sig att Jan har två mödrar: den milda mamma Elna och den svavelosande, vulgärt utstyrda men hjärtegoda mamma Rosa. Tillsammans med pappa Paul, en övervintrad sextiotalshippie, lever de alla lyckligt i en stor lägenhet på Vasavägen i Linköping. Där, fast på Nygatan, ligger också det konstgalleri där Jan arbetar tillsammans med sin chef, Vincent Grappa.

Jan har en släng av autism och mår bäst när vardagen följer sina vanliga rutiner. Vincent, i sin tur, är bipolär. Därför blir det inte så bra när Vincent på inköpsresa i Venedig glömmer både att ta sin medicin och att Jan väntar på honom hemma i Linköping, ensam med ansvaret för galleriet och, inte minst, för en stundande vernissage med en dansk konstnär.

Artikelbild

I galleriets förråd finns en skatt, vars fulla värde endast Jan vet: tre screentryck av popkonstnären Andy Warhol, föreställande tre påvar. Vincent tar för givet att de är förfalskningar. Men Jan, som är extremt Warhol-kunnig och därtill av naturen begåvad med ett luktsinne värdigt en blodhund, han vet att de är äkta. Han känner det på doften. Han älskar dem och vakar över dem.

Men på andra sidan Atlanten har en åldrande, skrupelfri konsthandlare fått nys om de tre påvarna. Han hävdar att de från början varit hans, och sänder ut sin butler och älskare Steve för att på något sätt återfå dem.

Lena Nordenjack har skrivit en humoristisk, rafflande och varm feelgood-roman full av excentriska gestalter. Berättelsen sprakar av färger och dofter och ger fina, sinnliga miljöbilder från såväl Venedig som New York och Linköping. Allra mest tycker jag ändå om hennes gestaltning av udda människor, med eller utan diagnoser; den är insiktsfull, respektfull och ömsint. Som debutroman är "Doften av..." definitivt lovande och ger mersmak. Men i nästa bok – för det blir väl en sådan? – hoppas jag att författare och förläggare läser korrektur lite noggrannare, för undvikande av korrekturfel och rena stavfel som här förekommer lite för ofta.