Konstnärer är ofta bra på att iaktta och analysera sin omgivning. Allt kan omöjligen tilldra sig intresse, men det som skärskådas kan efterhand ingå i ett konstsammanhang. Genom åren har Karin Klöör observerat många olika individer och företeelser; vattnets färger och rörelser, växters ihärdiga livsbejakelse, människors agerande i speciella situationer… Under den resan har hon fått användning för sitt breda kunnande i skilda konstnärliga tekniker.

I den här utställningen visar hon akvareller; inkännande porträtt av svanar. Hon åskådliggör också karakteristiska beteenden i deras invanda miljöer. Svanarna är ett med den omgivande naturen, som har välkomnat dem och upphöjer dem oavbrutet. De stora fåglarna svarar med att förgylla de naturavsnitt som härbärgerar dem.

Vissa människor har en plats i svanens närhet. I myter och föreställningar har den genom seklerna länkats samman med människan. Karin visar här en ömsint bild av en man vid namn Sibelius, som ser ut att söka tröst hos en svan. Troligen är det så att denna svan får representera naturen i stort. Men bilden påminner ändå om den intimitet som kan uppstå mellan människa och djur.

Artikelbild

Måndag. Akvarell av Karin Klöör.

Svanar är både vattnens och luftens fåglar. I en akvarell svävar en av dem strax ovanför en vattenyta. Speglingen skickar en salut både mot himlen och mot djupet. Naturen och fågeln samverkar i avsikt att maximera skönhetsupplevelsen. En svan är ingen örn, men ståtligheten befinner sig på en jämförbar nivå. Och när den sover om natten, förvandlas den till ett förhoppningsfullt blänk i det nordiska dunklet.